Studien, som nyligen presenterades i en artikel i The Sociological Review, är en del av ett större forskningsprojekt om generationer och vardagsomsorg.
Genom djupintervjuer med mor- och farföräldrar, vuxna barn och barnbarn har forskarna samlat in ett omfattande material som belyser hur omsorg praktiseras och upplevs i vardagen.
– Vi ville förstå hur vardagsomsorg faktiskt ser ut och hur den förändrats över tid. Det handlar inte bara om att skjutsa barnbarn till träningar eller hjälpa till med läxor – utan om känslomässiga band och närvaro, säger Sara Eldén, professor i sociologi vid Malmö universitet och forskningsledare för projektet, i ett utskick.
En av studiens centrala slutsatser är att välfärdsstaten inte har försvagat omsorgen inom familjen och mellan generationerna, men att formerna har förändrats.
Detta går på tvärs med den dominerande bilden av Sverige som ett land där familjebanden blivit svagare i takt med att samhället tagit över omsorgsansvaret. I själva verket visar studien att relationerna mellan generationerna är starka – och ofta präglade av ömsesidighet.
– Vi behöver bra omsorgsinstitutioner, men det står inte i motsats till omsorgen mellan generationerna. Framväxten av välfärdsstaten stärker och möjliggör djupare relationer och familjeband, säger Sara Eldén.
En viktig aspekt av studien är att den lyfter fram barnbarnens perspektiv. Barnbarnen ser sig inte bara som mottagare av omsorg, utan också som betydelsefulla i sina mor- och farföräldrars liv.
– Det visar att generationerna fortsätter hänga ihop och gör omsorg för varandra på olika sätt i under livet, säger Sara Eldén.
Det ökade engagemanget är dock inte enbart positivt. Barn till äldre känner sig ibland otillräckliga och har skuldkänslor för att de inte ger mer stöd och hjälp, medan många äldre uttrycker oro för den yngre generationen. Det har också kommit fram att mor- och farföräldrar ibland upplever en press att ställa upp mer än de egentligen orkar.
– Vi ser en form av ”intensive grandparenting”, där far- och morföräldrar förväntas ställa upp. Det kan skapa slitningar och ambivalenta känslor, något som vi berättat om i en tidigare delstudie, säger Sara Eldén.
