Den 1 oktober röstade sju av åtta riksdagspartier för (Sverigedemokraterna röstade emot) att det ska krävas två tredjedels majoritet vid den andra omröstningen för grundlagsändringar. Detta är en mycket allvarlig inskränkning av demokratin då politiska beslut i grunden måste bygga på majoritetsprincipen: det som medborgarna röstar för ska också få genomslag.
Invändningar mot detta handlar om att det vid vissa omständigheter är motiverat med en högre andel än enkel majoritet för att skydda demokratin. Annars finns risken att en knapp majoritet stiftar lagar som gör att oppositionen inte kan verka eller som rentav innebär att demokratins principer sätts på undantag. Sverige har dock redan ett tillräckligt starkt skydd mot lättvindiga grundlagsändringar, nämligen genom att det måste till två omröstningar – med ett riksdagsval emellan – för att en ändring av grundlagen ska gå igenom. Det gör att folket kan få kunskap om (och eventuellt förhindra) olämpliga ändringar genom att ställa politikerna till svars under valrörelsen – och ytterst på valdagen genom möjligheten att rösta fram en annan majoritet.
Det stora problemet som vi står inför i det här sammanhanget är att vår grundlag inte bara innehåller skrivningar kring centrala demokratiska frågor, den innehåller även regleringar som rör sakpolitiska frågor där det är fullt möjligt att tycka olika utan att för den sakens skull vara emot eller vilja försämra demokratin. Två tydliga exempel på det är frågan om Sveriges EU-medlemskap och frågan om möjligheten att frånta någon det svenska medborgarskapet.
När det gäller EU-medlemskapet röstade en knapp majoritet för att Sverige skulle gå med i EU 1994. 52 % röstade ja och 47 % röstade nej. Nu vill politikerna göra så att minst 66,7 % av riksdagspolitikerna måste rösta för ett utträde. En majoritet på 51, 60 eller ens 65 % räcker inte. Det innebär att en minoritet av politikerna kan blockera ett EU-utträde, till och med om majoriteten av medborgarna röstar för detta i en folkomröstning och en majoritet av politikerna i riksdagen röstar i enlighet med folkomröstningens utfall. Detta är förkastligt ur demokratisk synvinkel.
Frågan om Sverige ska kunna dra tillbaka medborgarskap är en än mer aktuell fråga. Detta hade sannolikt förblivit en icke-fråga, som det var tidigare, om Sverige hade fortsatt att tillämpa en mycket restriktiv invandringspolitik med synnerligen hårda krav för att bli medborgare. Men i takt med att Sverige spårade ur gällande invandringen under 1900-talets senare hälft, med över 1,5 miljoner utdelade medborgarskap, är detta en högaktuell fråga i dagspolitiken. Nu, med alla kriminella och på andra sätt missanpassade personer som har utländsk bakgrund och svenskt medborgarskap, är det orimligt att deras medborgarskap ska bli ännu svårare att dra tillbaka. Det blir följden av den nya grundlagsreformen, eftersom kraven på två tredjedels majoritet i andra omröstningen gör att Socialdemokraterna då kan blockera denna och andra viktiga reformer.
Genom beslutet som togs den 1 oktober är denna försämring på gång (ett likadant beslut krävs efter riksdagsvalet för att det ska träda i kraft). Sverigedemokraterna yrkade på att frågan skulle avgöras genom folkomröstning. Det hade då räckt med att en tredjedel av riksdagsledamöterna röstat för en folkomröstning men då färre än så röstade för förslaget blev det ett nej i frågan. Att folket skulle få tycka till om en av grunderna i demokratins funktionssätt – grundlagsändringar – var alltså inte lämpligt enligt sju av åtta riksdagspartier. Nu är det över 20 år sedan en nationell folkomröstning ägde rum. Att så inte skett, beror knappast på att det saknats stora frågor att rösta om, utan på att det politiska etablissemanget inte vill drabbas av ett liknande nederlag som senast (euro-omröstningen 2003).
I debatten från den 1 oktober förekommer ofta ord om att stärka skyddet för demokratin genom två tredjedels majoritet, men man bortser från att många frågor – som inte är av vikt för demokratins funktionssätt – kommer att omfattas av samma hinder. Sjuklövern döljer därmed allvarliga inskränkningar av demokratin med ord om att skydda den: de låser fast och skyddar sin egen politik. Samtidigt stärker de sin egen makt på svenska folkets och framtida politikers bekostnad. Röstar man för dessa partier i riksdagsvalet 2026 så röstar man också för allvarliga inskränkningar av demokratin.
Christopher Bergman
Riksdagskandidat
och ersättare i AFS partistyrelsen
Gustav Kasselstrand
Riksdagskandidat och partiledare för AFS
