Poeten som såg kriget

Publicerad 20 december 2015 kl 09.26

Dela artikeln

 
Biografin D'Annunzio: Dekadent diktare, krigare och diktator blev författaren Göran Häggs sista bok. Den utkom i somras, bara två månader innan författarens död i september. Hägg var en kännare av Italien och har tidigare släppt biografin Mussolini: En studie i makt (Nordstedts, 2008), där D'Annunzio förekommer vid sidan av huvudpersonen. De teman som behandlas i boken framkommer redan genom titelsättningen. Mest utrymme ägnas åt D'Annunzios gärning som dekadent poet; först senare redogör Hägg för hur D'Annunzio kom att strida för Italiens räkning i första världskriget och hans osannolika erövring av staden Fiume.

D'Annunzio föds och växer upp på den italienska landsbygden, familjen har en något brokig men ändå hygglig bakgrund. Han uppvisar vid ett tidigt skede talang och när han börjar skolan blir han snabbt klassens bästa elev och skolans stolthet. D'Annunzios begåvning gör att man från överhetens sida visar förståelse för hans redan på den tiden excentriska beteende. För att ta ett exempel chockar han den katolska omgivningen genom att genomföra en klädprovning i skolans regi med erektion. Både begåvningen och den erotiska energi som skulle komma att prägla hela hans liv fanns alltså där redan från början.

En stor del av boken behandlar alltså D'Annunzios liv som just dekadent poet. Efter att ha genomfört sina grundläggande studier reser D'Annunzio till Rom där han skriver in sig för högre studier. Men i praktiken genomför han aldrig några sådan. Istället arbetar han för att bli en välkänd skribent, vilket man också får säga att han lyckas med. D'Annunzio tjänar sitt uppehälle genom att skriva artiklar om Roms societet, det som vi idag kallar för skvallerjournalistik. I Rom påbörjar han dessutom sin livslånga vana att genom överdådigt leverne dra på sig stora utgifter som han finansierar genom lånade pengar.

Den här delen av boken präglas i hög grad av D'Annunzios oräkneliga affärer med olika kvinnor från varierande samhällsskikt. De är så oerhört många att det är bäst att avhålla sig från att räkna upp namn överhuvudtaget. Hägg skriver i slutet av boken att det finns speciallitteratur på området som den hugade kan vända sig till om kunskapsbehovet finns. D'Annunzio var med om ändlösa skandaler som skapades av hans kvinnoaffärer och att han ständigt drog på sig skulder som han inte kunde betala. Det är därför viktigt att inte glömma bort D'Annunzios gärning som poet när det är så mycket som händer runt hans person. För under dessa år var han verkligen produktiv och skrev många av sina bästa verk.

Det är frestande att jämföra D'Annunzio med den engelske poeten lord Byron, som på många sätt hade en liknande bana. Byron var också ökänd för att vara en demonisk förförare som ingen kvinna kunde motstå och han gick till slut i exil efter en affär som involverade hans halvsyster Augusta. Precis som D'Annunzio var Byron ständigt skuldsatt genom ett överdådigt leverne som inga honorar kunde betala. Det är vad gäller Byron, liksom det är med D'Annunzio, viktigt att komma ihåg att rollen som dekadent poet i åtminstone någon grad var just en roll. Båda lämnade omfattande livsverk efter sig som måste krävt stora arbetsinsatser och därmed kan de inte gärna tillbringat all sin tid med nöjesliv.

Byron gjorde den intressanta vändningen att han vid en punkt i sitt liv bestämde sig för att åka till Grekland och gå med i landets frihetskamp mot det Ottomanska riket. Enligt vissa biografiskrivare tog han kommando över krigsinsatsen vid vissa tillfällen, men det är svårt att avgöra hur det egentligen förelåg med den saken. D'Annunzio gjorde något liknande när han, sent i livet, gick med i den italienska krigsinsatsen under första världskriget. Till skillnad från Byron hade visserligen D'Annunzio genomfört sin militärtjänst. Större delen av sitt liv hade han dock tillbringat som en dekadent men synnerligen produktiv poet. D'Annunzio var också politiskt engagerad på ett sätt som Byron inte hade varit.

Det är intressant att notera att Hägg genom bokens gång bedriver något av ett räddningsprojekt med syftet att rädda D'Annunzio undan fascismens dåliga rykte. D'Annunzio var visserligen aldrig direkt involverad i Mussolinis rörelse, men han delade mycket av det tankegods som associeras med fascismen. Han trodde på heroism och mod, att det är en dygd att leva farligt och att man ska kämpa för nationens ära och storhet. I likhet med många andra konstnärer, tänkare och stora personligheter i den tidens Europa hade D'Annunzio heller inga invändningar mot det storkrig som man höll på att inleda över kontinenten. Tvärtom, han var direkt pådrivande.

Intressant nog var D'Annunzio vad gäller politiska engagemang associerad med vänstern, trots att han hade en inställning till livet som säkerligen är främmande för den moderna vänstern. Till det bättre med boken är när Hägg med D'Annunzio som utgångspunkt skriver om den italienska politiken och de komplicerade relationerna mellan konservativa, nationalister, syndikalister, fascister, socialister, osv. Det blir snabbt uppenbart att det inte är möjligt att analysera detta politiska landskap efter våra samtida, nordeuropeiska begrepp och förväntningar. D'Annunzio själv förde samman tendenser som är oerhört motsägelsefulla efter det samtida sättet att betrakta politik, men som var helt rimliga efter den standard som gällde då.

Det finns flera behållningar med den här boken. En av dessa är skildringen av D'Annunzios liv i politiken, vilket ger en god inblick både i D'Annunzios egna ambitioner och Italiens politiska kultur under en brytningstid. Det ska dessutom sägas att Hägg – som var docent i litteraturvetenskap – ger en god introduktion till D'Annunzios gärning som poet. D'Annunzio är relativt okänd i Sverige och det är därför av värde att bli introducerad till hans liv och gärning. Hägg skriver dessutom utmärkt och berättar D'Annunzios historia på ett engagerande sätt.

Tyvärr har boken också några skönhetsfläckar. Hägg ägnar lite väl mycket utrymme åt att skildra den dekadenta poeten D'Annunzio och hans många affärer och skandaler. Det är desto mer intressant att läsa om krigarpoeten D'Annunzio – mannen som gjorde djärva flygräder under brinnande krig och kom att erövra en hel stad. Dessutom förekommer en del inkonsekventa och ganska fräna angrepp mot kultur­personligheter som anses tillhöra högern, exempelvis Heidenstam, för deras värderingar. Detta kan tyckas aningen märkligt då Hägg uppvisar ett stort mått av sympati för D'Annunzio, trots dennes stridslust och förtjusning över att få bedriva krig för sitt lands räkning.

Denna biografi är dock ingen förment objektiv lärobok som syftar till att redogöra så sakligt som möjligt för ett historiskt skeende. Snarare är D'Annunzio mer av en personlig skildring och då ingår det att författaren i högre grad sätter sin prägel på texten. I det här fallet bidrar det onekligen till en bildande och underhållande bok om en kulturpersonlighet som förblivit relativt okänd i Sverige. Men av samma anledning finns det skäl att inkomma med kritiska synpunkter på författarens ofta återkommande reflektioner.

THOMAS WEBER


Träder fram – med en vädjan till sina landsmän. Varningen: De antivita idéerna och rasistanklagelserna kan slå tillbaka.0 Plus

Ekonominyheter

Styrräntan lämnas oförändrad

Riksbankens besked idag.. "Inflationstrycket är fortfarande något förhöjt."0 


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.