– Skogssork är Europas vanligaste däggdjur och har en viktig roll i ekosystemen. De utgör basföda för många stora rovdjur exempelvis rödräv, pärluggla och mårddjur. Vår studie bekräftar våra farhågor om effekten av de höga PFAS-halterna för sorkarnas och ekosystemens hälsa både här och nu men också på längre sikt, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet, i ett uttalande på universitetets hemsida.
Forskarna konstaterar att andelen sorkfeberinfekterade djur i det PFAS-förorenade området var ovanligt hög.
– De observerade leverskadorna hos skogssork och den höga andelen sorkfeberinfekterade djur i det PFAS-förorenade landskapet på Frösön var påtagliga. I och med att skogssorkarna verkar ha högre infektionsrisk kan detta även påverka oss människor när vi kommer i kontakt med gnagarna. Vi behöver förstå bättre exakt hur PFAS påverkar sorkarna, andra djur och även människor i PFAS-belastade områden, säger Ecke.
Även pärlugglor hade höga halter av PFAS, men konsekvenserna för arten är ännu okända.
– Eftersom pärlugglor är nomadiska och rör sig över stora områden bidrar de till att sprida PFAS ännu mer i landskapet, via sin avkomma, avföring och när de dör, säger Ecke.
Studien är den första i Sverige som visar PFAS-effekter på vilda däggdjur i naturliga miljöer.
– PFAS innefattar en grupp industriellt framtagna kemikalier där i dagsläget över 4 700 ämnen ingår. Vi vet att dessa ämnen har en inverkan på levande ting och att de är långlivade, men det finns för lite kunskap i dagsläget om hur upptaget i den terrestra näringskedjan ser ut och där är den här studien ett unikt och viktigt bidrag, säger Lutz Ahrens, professor vid SLU.
