Kvinnan, som enligt Migrationsverket inte gjort sin identitet ”sannolik” men som påstår sig komma från Somalia, sökte asyl i Sverige i november 2015.
Hon uppgav sig tillhöra minoritetsklanen Tumallu och komma från området Mudug i Somalia. Hon ville ha asyl eftersom hon sade sig vara jagad av den väpnade islamistgruppen Al-Shabab efter att hon sålt cigaretter. Hon påstår sig även sakna ett ”manligt nätverk” i hemlandet.
Migrationsverket tyckte inte att hennes uppgifter om den påstådda hotbilden var tillförlitliga och beslutade om utvisning. Verket slog fast att inslag i kvinnans berättelse var motsägelsefulla och att delar av berättelsen var ”vag och odetaljerad”. Kvinnan överklagade då till migrationsdomstolen.
Inför migrationsdomstolen berättar hon att hon inte kan svara exakt på när den påstådda försäljningen av cigaretter i hemlandet inletts, vilket hon tycker är rimligt eftersom hon säger sig vara analfabet och följt regn- och torrperioder snarare än datum och tider.
Hon påstår vidare att hon varit fängslad två gånger av Al-Shabab på grund av cigarettförsäljningen. Sin oförmåga att berätta mer detaljerat om tiden hon påstår sig ha varit fängslad förklarar kvinnan enligt migrationsdomstolens dom med att ”eftersom hon misshandlades svårt i samband med fängslandena minns hon inte mer än hon berättat om den tiden”.
Enligt kvinnan ska det ha varit två klanäldste som varit vänner med hennes far som hjälpte henne bli fri från Al-Shabab vid de båda tillfällen som hon fängslats och att dessa klanäldste därefter dödats av islamistgruppen. Kvinnans man ska ha lämnat Somalia innan hon själv gjorde det och hennes farbror i Somalia ska nu ha dött, vilket gör att hon har ett bristfälligt manligt nätverk i Somalia.
Efter en längre diskussion om trovärdigheten i kvinnans berättelse skriver till sist migrationsdomstolen i Göteborg i sin dom från den 15 januari 2020:
”Mot ovanstående bakgrund kommer migrationsdomstolen till slutsatsen att [kvinnans namn] gjort sannolikt att hon har ådragit sig Al Shabaabs intresse och att detta har bidragit till hon inte har något godtagbart manligt nätverk i hemlandet som kan ge henne adekvat skydd av det slag hon som kvinna i Somalia i allmänhet är i behov av. Hennes fruktan att utsättas för förföljelse på grund av kön är därmed välgrundad. Då det vare sig är aktuellt att hänvisa henne till myndighetsskydd eller internflykt, och då det inte heller kommit fram någonting som talar för att hon skulle vara utesluten från att anses som flykting, ska hon beviljas flyktingstatusförklaring.”
Rådmannen Hans Wikner och de tre nämndemännen Heinz Guth, Linnea Hellenäs Pilhem och Philip Larsson var eniga i sitt domslut.
