Inledningsvis ska några uppgifter bekräftas.
Det stämmer att Swedbank har stängt Fria Tiders företagskonto i Estland och mitt personliga konto i Sverige, där jag varit kund i 20 år. Det stämmer också att Swedbank inte har anklagat vare sig mig eller Fria Tider för att ha tvättat pengar eller missbrukat kontona på något sätt, utan uppsägningen grundas helt på de svenska bankernas standardpåstående om "bristande kundkännedom".
Det stämmer också att jag har stämt Swedbank vid Stockholms tingsrätt och ansökt om att Swedbank ska tvingas öppna kontot. Det stämmer slutligen att en domare vid tingsrätten istället har beslutat att kontot ska vara stängt och att domaren avsiktligt har utelämnat mina viktigaste argument för att få ha kontot öppet ur skälen för det beslutet, samt även mörkat dem i sin redogörelse av vad jag anfört i målet. Jag återkommer till detta agerande nedan.
Några uppgifter som sprids är dock felaktiga. Det stämmer inte att Fria Tider tidigare skulle ha skrivit något om den aktuella domaren. Hon har aldrig varit föremål för uppmärksamhet i Fria Tider och är inte jävig av någon sådan orsak. Däremot stämmer det uppenbarligen att hon gillar Malena Ernman, "Vi gillar olika", Amnesty International och diverse invandrings- och vänsteraktivistgrupper på Facebook.
Först vill jag dock förklara varför jag har stämt en S-märkt storbank i en svensk tingsrätt, vilket ju kan framstå som ett inte så lite naivt självmordsprojekt för den som någon gång har bekantat sig med svenskt domstolsväsende och den kultur som råder där. (Sveriges domare utses och befordras ju till skillnad från i många demokratier direkt av Stefan Löfven (S), varför den förnuftige medborgaren naturligtvis avstår från att väcka talan mot en bank där Göran Persson (S) är styrelseordförande).
Men stämningen är för det första nödvändig. Om vi inte får ha våra bankkonton kvar så kommer Fria Tider, precis som alla andra företag som drabbas av en sådan sak, att behöva läggas ned.
För det andra är själva saken uppenbar: Vi tvättar inte pengar, vi finansierar inte terrorism och vi kan bevisa att vi inte tvättar pengar eller finansierar terrorism. Då finns det ingen laglig möjlighet för banker att neka oss konton med hänvisning till bristande kundkännedom.
Faktum är att det inte ens går att tvätta pengar i Fria Tiders verksamhet. Vi hanterar inte kontanter och alla prenumerationsintäkter som landar på våra bankkonton har betalats in på sedvanligt sätt via bankgiro, med tillhörande faktura och fulla uppgifter om vad som köpts och av vem. I målet har vi lämnat in bevisning i form av (avidentifierade) exempel på inbetalningshistorik, inbetalningar, fakturor för att visa hur lätt det är att kontrollera att våra inkomster kommer från prenumerationsförsäljning och inte kriminell verksamhet.
När EU lanserade det fjärde penningtvättsdirektivet noterade vi på Fria Tider att banker fick en möjlighet att säga upp konton på grund av bristande kundkännedom. Vi avskaffade därför möjligheten att köpa annonser hos oss och tog bort alla möjligheter att donera pengar till oss från sajten. Ni som undrat varför knapparna för detta försvunnit nedan vet alltså nu: Vi ville undanröja bankernas möjlighet att stänga våra konton av politiska skäl, och se till att vi alltid kunde motbevisa påståenden om att en transaktion utgjorde penningtvätt. Eftersom bevisbördan är omvänd och något sådant inte går att bevisa valde vi att helt avskaffa större inkommande transaktioner. Transaktioner på någon hundralapp kan ju inte gärna utgöra penningtvätt.
Kvar på våra konton blev därför bara de vanliga prenumerationsinbetalningarna via bankgirot och några mycket små månatliga insättningar från människor som hade lagt in stående överföringar till mitt firmakonto i Swedbank, som man direkt ser att inte är penningtvätt. Hela verksamheten har alltså varit organiserad som enda stor bunker mot ogrundade bankpåståenden om bristande kundkännedom, och så har det sett ut sedan bestämmelsen infördes.
Men lik förbannat sade Swedbank alltså upp både Fria Tiders företagskonto och mitt personliga konto tidigare i år under förevändning av just bristande kundkännedom. Efter 20 års problemfritt kontoinnehav stängde Swedbank kontot inom fem dagar från att banken fått kännedom om att jag är den jag är, dvs. att jag är den person som driver Fria Tider.
Enligt Swedbanks påståenden i tingsrätten är det tidsmässiga sammanträffandet en slump, men sannolikheten att den S-märkta banken inte ljuger om detta är ju (med tanke på att det går 7.500 dagar på 20 år) bara 0,07 procent. Osannolikt eller ej – Stockholms tingsrätt har hittills köpt Swedbanks påstående om att uppsägningen beror på bristande kundkännedom.
Innan banken sa upp kontot erbjöd jag mig att visa Swedbank varifrån alla våra inbetalningar kommer via utdragen från bankgirot, men banken ignorerade erbjudandet och vidhöll även i tingsrätten att den inte har någon skyldighet att "utan bortre gräns" försöka uppnå kundkännedom.
Varför en sedvanlig kontroll av utdragen från bankgirot skulle vara så betungande går inte att begripa, men i tingsrätten hänvisade jag och min advokat till en regel i EU:s betalkontodirektiv, som säger att banken bara får stänga konton om jag bryter mot penningtvättslagen "och inte för att förfarandet för att kontrollera att lagstiftningen följs är alltför betungande eller dyrt". Man behöver alltså inte vara jurist för att förstå att banken visst är skyldig att utreda varifrån pengarna kommer, i princip utan bortre gräns, och åtminstone bemöda sig om att ta en titt på bankgirot. Detta kommer bli mycket svårt även för en illvillig domare att bortförklara, tänkte jag, eftersom även en domare måste motivera sina beslut. Därför stämde jag banken.
Men när domaren i målet skulle pröva om Swedbank gjort rätt när de sade upp kontot utelämnade hon helt enkelt mitt påstående om EU-regeln såväl ur beslutsskälen som ur sin redogörelse för vad parterna har anfört. En klassisk "mörkning", så som vi känner den från PK-media, fast i en domstol istället. Det är första gången jag stöter på en sådan åtgärd i en svensk domstol.
Istället för att pröva mitt påstående i målet upprepade domaren bara två felaktiga påståenden från Swedbank, på följande sätt:
"Tingsrätten konstaterar att Widar Nord, så som Swedbank har gjort gällande, vid flera tillfällen tycks ha lämnat varierande och i viss mån motsägelsefulla uppgifter, bl.a. avseende var förmodade betalningar härstammar från samt hans sparkapital".
De sliriga brasklapparna av typen "tycks" och "i viss mån" beror rimligen på att det framgår av inlagorna i målet att påståendet inte är sant. Allt jag har sagt till Swedbank är att pengarna kommer från prenumerationsinbetalningar på det aktuella bankgirot och jag har aldrig uppgett mig ha något sparkapital utöver mina aktier i Fria Tider.
För att ge sken av motsatsen har Swedbank anmärkt på att jag vid ett tillfälle ska ha sagt mig ha ett sparkapital på 1–2,5 miljoner kronor, och vid ett annat sagt mig sakna sparkapital men äga ett bolag med eget kapital på två miljoner kronor. Dessa två uppgifter är helt samstämmiga, men Swedbank framställer det här och här som att de inte vet vad "eget kapital" är och att uppgifterna alltså vore motstridiga.
Det är förstås inte sannolikt att en bank, eller en advokatbyrå som företräder en bank och som annars specialiserar sig på bank- och finansrätt heller för den delen, inte känner till vad eget kapital är. För tingsrättens del är det dock inget snack om saken. I den sista inlagan från mig förklarade min advokat vad eget kapital är och att värdet på aktier i onoterade bolag typiskt sett motsvarar storleken på det egna kapitalet. När tingsrätten ändå träskalligt låtsas att jag lämnat "i viss mån motsägelsefulla" uppgifter om mitt sparkapital så är det alltså ett påstående som görs mot bättre vetande.
Om några veckor har jag nöjet att träffa företrädarna för Swedbank och Stockholms tingsrätt personligen vid ett sammanträde, då det är muntlig förberedelse i målet. Då ska det bli intressant att se vad de har för förklaring till hur dessa märkliga "missförstånd" kan vara så svåra att reda ut.
Det finns förstås en liten chans att tingsrätten skärper sig, börjar tillämpa svensk lag och bifaller min talan. Men det mest sannolika är att tingsrätten ogillar den med en obegriplig dom som liknar det ovanstående beslutet, och att hovrätten därefter inte beviljar prövningstillstånd. Swedbank har redan fyllt målet med så många ostyrkta anklagelser och svårgenomträngliga resonemang att ingen normal människa – anställd på en hovrätt eller ej – orkar gå igenom akten för att bedöma styrkan i ett överklagande.
Det må vara tråkigt för mig, men för Persson och Löfven är det ju goda nyheter. Sverige kan återigen glänsa internationellt som det socialdemokratiska föredöme vi är. Eller snarare den socialdemokratiska dröm vi håller på att bli: Ett kontantfritt samhälle med en opposition utan bankkonton.
Widar Nord
PS. Den som av någon anledning inte litar på min redogörelse ovan är välkommen att ladda ned alla inlagor i målet och själv läsa vad som skrivits av Swedbanks advokater och min advokat. Materialet är fullständigt.
