Ceausescu störtades i en revolution i december 1989 efter att demonstrationer spridit sig från staden Timișoara till huvudstaden Bukarests gator. Ceausescu höll i samband med det ett ökänt tal, sitt sista, den 21 december inför en uppretad skara Bukarestbor som var ovilliga att lyssna på diktatorn.
Istället skanderade folkmassan "Ti-mi-șoa-ra!" – namnet på staden där de antikommunistiska demonstrationerna växt fram några dagar tidigare. Morgonen därpå deserterade stora delar av poliskåren, militären och säkerhetsstyrkorna och gick med i demonstrationerna.
Paret Ceausescu försökte fly, men greps och ställdes inför rätta vid en skenrättegång på juldagsmorgonen. De dömdes båda till döden för bland annat folkmord varefter de, sjungandes "Internationalen", leddes ut, ställdes upp mot en vägg och avrättades av en arkebuseringspatrull.
Fram till revolutionen regerade Nicolae Ceausescu över rumänerna med en järnhand och hans säkerhetstjänst Securitate fruktades av medborgarna. Hans envälde ledde till fattigdom och misär för de rumänska medborgarna vars friheter kraftigt inskränktes.
De kommunistiska östdiktaturerna var under 80-talet populära resmål för Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung Vänster. 2009 skrev Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg en krönika där hon berättade om hur hon under en sådan kommunistresa hänförd lyssnade på en annan kommunistisk diktator – Ungerns János Kádár.
Kádár kom till makten 1956 efter att den sovjetiska röda armén invaderat landet och krossat en regering som försökt införa demokrati i Ungern.
