Kanonen "målar upp en berättelse om ett land där migration, globalisering, mångfald och klimatkris inte erkänns som formativa krafter", skriver Yildiz Dag med hänvisning till vänsterdebattören Marlen Eskander.
Sussi Yildiz Dag skriver om sitt turkiska släktjubileum i Linköping där fem generationer turkar samlats för att fira femtio år i Sverige. Men enligt det nuvarande förslaget till kulturkanon räknas endast verk från tiden innan mångkulturbeslutet 1975 som svensk kultur, vilket innebär att de 50 senaste åren inte räknas.
I Newsvoice svarar bloggaren Harriet Larsson från Linköping att kulturkanonen borde bygga på det mångtusenåriga svenska kulturarvet snarare än att vara ytterligare ett projekt för invandrare.
Hon konstaterar också att mångkulturens röster inte verkar klara av att avstå från mångkultur och mångfald ens under rent tillfälliga former.
”Kanske är det också ett missbruk i mångfald, precis som spelmissbruk, sexuellt missbruk, alkoholmissbruk osv?” funderar Larsson.
Hon riktar också ett direkt budskap till invandrare som inte delar hennes syn på kulturkanonen.
”Om en kulturkanon inte passar, då tycker jag att de skall fundera på att återvända till sina hemländer”, skriver hon och avslutar:
"Att min insändare om kulturkanonen hamnade i Correns papperskorg behöver jag väl knappast nämna".