Anklagelserna gäller bland annat detaljerade frågor om militära transporter till Ukraina och regionala system för drönarförsvar — men kritikerna kan samtidigt inte visa några konkreta belägg för att information faktiskt har lämnats vidare eller missbrukats.
Bakgrunden är ett stort antal skriftliga frågor från AfD-ledamöter i både förbundsdagen och delstatsparlament.
I Thüringen har partiets ledamot Ringo Mühlmann, tidigare polis, använt sin rätt som folkvald till att ställa ovanligt detaljerade frågor om exempelvis vapen- och trupptransporter genom delstaten samt polisens tekniska förmåga att upptäcka och slå ut drönare.
I en skriftlig fråga från september undrade Mühlmann bland annat:
”Vilken information har delstatsregeringen om omfattningen av militära transittransporter genom Thüringen sedan 2022, uppdelat per år, typ av transport (väg, järnväg), antal transporter och kända stopp?”
Vid ett annat tillfälle riktade han en rad tekniska frågor till inrikesministeriet om drönarskydd:
”Vilka tekniska system för drönarförsvar är kända av Thüringens polis (t.ex. störsändare, nätkastare, elektromagnetiska pulsvapen), och i vilken utsträckning har dessa testats för användning inom brottsbekämpning?”
Frågorna har väckt irritation hos delstatens inrikesminister Georg Maier, som menar att AFD visar ett ”anmärkningsvärt intresse” för kritisk infrastruktur och säkerhetsmyndigheter.
I intervjuer har han antytt att partiet agerar som om det följde en lista med uppdrag från Moskva — en anklagelse som dock saknar bevisning.
”Man kan inte låta bli att få intrycket att AFD arbetar sig igenom en uppgiftslista från Kreml”, sade Maier till tysk press, men utan att kunna peka på att några hemliga uppgifter faktiskt har röjts.
AFD förnekar bestämt alla anklagelser. Partiledaren Tino Chrupalla har kallat misstankarna ”ren insinuation” och hävdar att frågorna speglar väljarnas oro för vad som sker på vägar och järnvägar.
Mühlmann själv avvisar påståenden om spioneri och framhåller att ansvaret för att inte besvara säkerhetskänsliga frågor ligger hos regeringen, inte hos oppositionen:
”Det är inte upp till mig att begränsa mina frågor, utan upp till ministern att avgöra vilka svar som kan ges. Om ett svar skulle innebära en säkerhetsrisk är det inte mitt ansvar.”
Säkerhetsexperter och politiska motståndare menar dock att mängden och bredden av frågorna i sig kan vara problematisk.
Även om varje enskilt svar är harmlöst kan helhetsbilden, hävdar de, ge insikter om logistik och skyddssystem.
Samtidigt kvarstår det centrala faktumet: varken Maier eller andra kritiker har presenterat några belägg som ens antyder att AFD faktiskt bedriver spionage eller samarbetar med rysk underrättelsetjänst.
