Totalt 27.863 kvinnor och 15.505 män har i studien fått svara på frågor rörande hushållssysslor, resor till och från arbete/utbildning, aktivitetsgrad i yrket, träning på fritiden samt total daglig fysisk aktivitet.
När studien började i oktober 1997 hade ingen av deltagarna Parkinsons sjukdom. Deltagarna följdes avseende aktivitetsnivå fram till att de insjuknade i Parkinsons, avled, emigrerade eller till dess att studien avslutades i december 2010. Totalt identifierades 286 fall av Parkinsons sjukdom.
Forskarna jämförde bland annat risken att utveckla Parkinsons sjukdom hos deltagare som tillbringade mindre än två timmar i veckan åt att utföra hushållssysslor och pendla till och från arbetsplats/utbildning med deltagare som ägnade mer än sex timmar i veckan åt samma typ av aktiviteter. De kunde då se att den högre aktivitetsgraden var förknippad med 43 procent lägre risk att drabbas av sjukdom.
Jämförde man den totala mängden fysisk aktivitet hos männen, innebar en måttlig nivå av fysisk aktivitet att risken för Parkinsons sjukdom var 45 procent lägre än hos gruppen med den lägsta aktivitetsnivån. Resultaten var inte lika tydliga för kvinnor, men en så kallad meta-analys av alla tidigare longitudinella studier som forskarna också gjorde visade ett liknande samband även hos kvinnorna. Enbart den tid som deltagarna ägnade åt att idrotta på fritiden kunde dock inte kopplas till ökad eller minskad risk för Parkinsons.
– Det är en styrka i vår studie att vi tittade på hela spektrumet av daglig energiförbrukning, snarare än att fokusera enbart på hur mycket deltagarna tränar. Resultaten visar att några träningspass på gymmet inte har den skyddande effekt som man kanske skulle önska, utan att det är vardagsmotionen som har störst betydelse, säger forskningsledare Karin Wirdefeldt, som är verksam vid Karolinska Institutet.
