Den 17 maj är Norges nationaldag, eller grundlagsdag. Dagen firas eftersom det var då som Christian Frederik valdes till kung och skrev under Norges grundlag den 17 maj 1814. Det var en radikal demokratisk författning för sin tid.
Fram till 1814 hade Norge varit i union med Danmark. Samma år tvingades landet in i en ny union med Sverige, men grundlagen försäkrade ändå mycket av landets självständighet.
Norrmännen ska dock "inte vara så stolta" på sin nationaldag, anser Expressens Salomon Schulman. Istället borde de tillbringa dagen med att reflektera över sitt samarbete med tyskarna under andra världskriget.
"Att de elsker sitt land kan man kanske förstå, men frågan är om det finns fog för denna stolthet", skriver Schulman respektlöst.
Enligt Salomon Schulman fanns det ett övervägande kraftfullt medlöperi hos norrmännen under tyskarnas ockupation 1940–1945.
Norrmännen anslöt sig i tusental till tyskarna, hävdar han. De tog fångar som de misshandlade besinningslöst, bröt ryggarna på och mördade, skriver Schulman och påstår att norrmännen var mer "grundliga" i sina grymheter än tyskarna själva.
Inte minst bistod norrmännen med att föra judar till Auschwitz. Den norska civilbefolkningen hjälpte gärna till med att transportera sina judiska grannar till döden, hävdar Salomon Schulman.
"Det finns en hel del att tänka igenom innan man oförbehållsamt stämmer in i 'Ja, vi elsker dette landet'", skriver Schulman och påpekar att arvet från den tyska ockupationen "inte bearbetats".
Någon som inte verkar dela uppfattningen att norrmännen ska skämmas är historikern Jakob Sørensen. "Till skillnad från danskarna, som valde att samarbeta med tyskarna, beslöt norrmännen att försvara sig", skriver han i en artikel i tidningen Populär Historia.
I själva verket bjöd norrmännen på hårt motstånd när tyskarna försökte ockupera landet. Bland annat sänktes det tyska krigsfartyget Blücher och så många som tusen tyskar miste livet i striderna om fästningen Oscarsborg utanför Oslo. I två månader stred man mot tyskarna. "Faktum är att norrmännen försvarade sig framgångsrikt", skriver Sørensen. Men de tyska trupperna var trots allt starkare och lyckades till slut besegra Norge. Då seglade den norska flottan till Storbritannien och utgjorde ett viktigt bidrag till den allierade sidan under världskriget. Likaså tjänstgjorde stora delar av den norska armén och det norska flygvapnet under brittiskt kommando.
Tyskland var tvunget att stationera hela 400 000 man i Norge, styrkor som egentligen hade behövts på östfronten.
Winston Churchill uppfattade den norska kampen som "heroisk" och återkom hela tiden till frågan om att befria Norge, påpekar Jakob Sørensen. Men Churchills rådgivare ansåg att man skulle lägga krafterna på andra håll. "I sitt hjärta glömde dock Churchill aldrig Norges kamp. De två månadernas strider gav landet betydande goodwill, och efter kriget blev Norge snart medlem i Nato", skriver Sørensen och betonar att norrmännen hade en "hedersam insats" att bygga vidare på när kriget var över.
