Efter kravallerna i Stockholms förorter går nu ökände Anders Lindberg på Aftonbladet till attack mot integrationsminister Erik Ullenhag. Inte för att han är en lögnare, endast levererar floskler eller av något annat vettigt skäl, utan för att han "etnifierar" problemen. "Etnifierar" har blivit lite av ett favoritord i Lindbergs kretsar och betyder att man antyder att det finns problem kopplade till massinvandringen. Jag skulle vilja säga att vandalerna är de som etnifierar Sveriges problem, genom att skapa helt nya sådana, helt kopplade till just förövarnas etnicitet. Till bilbränder kan vi lägga gruppvåldtäkter och personrån, till exempel.
Nu är det emellertid inte något specifikt som Ullenhag har gjort, för denne man gör sällan någonting på egen hand utan att ha skickas ut av regeringen. I och för sig är det lite märkligt att skicka ut just Ullenhag, särskilt eftersom regeringen ständigt försöker låtsas att det inte finns någon etnisk dimension. Skulle man å andra sidan ha skickat dit justitieministern så skulle Lindberg sannolikt ha förfasat sig över regeringens "repressiva syn" eller något liknande.
Problemet med Lindberg, och alla liknande fina pk-människor, är att de dag ut och dag in predikar för massinvandring, men när sedan de högst förutsägbara problemen uppstår är det plötsligt någon annans fel. Ena dagen hetsar Lindberg mot invandringskritiker, för att de varnar för framtida problem. Nästa dag hetsar han mot regeringen för att de inte gör något åt invandringens följder. Oavsett vad som händer förblir Anders Lindberg själv alltid god, ty han är för en "generös" invandring, men mot "utanförskap". Två röda rosor till Anders själv, en tistel till Jimmie Åkesson och en kaktus till Erik Ullenhag.
"Det Sverige behöver nu är inte mer prat, utan en fungerande politik för utbildning, jobb och bostäder".
Ja, käre Anders Lindberg, har du en plan för hur din nästa kull av 54 000 asylsökande ska få utbildning, jobb och bostäder? Svaret är givetvis nej.
Helst skulle jag se att någon gör Anders Lindberg arbetslös. Någon gång framöver kommer vi naturligtvis att få en ny regim, där Lindbergs förljugna mässande inte kommer att behövas. Lindberg själv skulle naturligtvis erbjuda sina tjänster till vilken regim som helst, men lite bättre förmågor kan vi nog hitta i våra egna led.