Den strömming som används vid tillverkningen av surströmming är framförallt fiskad i Bottenhavet och Bottenviken, där strömming och andra feta fiskarter visat sig innehålla höga halter av miljögifter.
– Under 2016 tog vi prover på strömming från Bottenviken, och dessa prover visar att halterna av dioxin och PCB i fisken tyvärr är fortsatt höga, säger Emma Halldin Ankarberg, toxikolog på Livsmedelsverket, i en kommentar.
Dioxiner och PCB är miljögifter som lagras i kroppen under många år och som förs över till barnet vid graviditet och amning. Barn är känsligare för dessa ämnen än vuxna, eftersom de utvecklas. Därför bör barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder inte äta strömming och annan fisk med höga halter av dioxin och PCB oftare än 2-3 gånger per år. Övriga kan äta fisken högst en gång per vecka.
– Alla som vill njuta av surströmming ska självklart göra det, men för barn och unga kan det då vara smart att sedan undvika strömming resten av året, säger Emma Halldin Ankarberg.
De fiskar som omfattas av kostråden kring dioxin och PCB i fisk är:
* Strömming och sill från Östersjön inklusive Bottniska viken (strömming och sill är samma fiskart, men den kallas "strömming" norr om Kalmar och "sill" söder om Kalmar).
* Vildfångad lax och öring från Östersjön inklusive Bottniska viken och dess älvar, samt Vänern och Vättern.
* Vildfångad sik från Vänern och Vättern
* Vildfångad röding från Vättern.
