"[Förslaget om öppna gränser] bygger faktiskt inte på någon oprövad utopi, utan på insikten att det första världskriget är slut. 1860 införde Sverige liksom andra europeiska länder fri ut- och invandring. Vem som helst hade rätt att flytta hit och arbeta fritt", skrev Johan Norberg, som numera jobbar på anrika Cato institute i USA.
Men forskaren Tino Sanandaji, som doktorerat i offentlig politik och ekonomi vid University of Chicago, avfärdar nu Johan Norbergs argument.
Enligt Sanandaji fanns det helt enkelt inte något invandringstryck mot Sverige under den period som Norberg hänvisar till. Det berodde på att kostnaderna för att flytta från tredje världen till Sverige var alltför höga jämfört med fördelarna.
"Av den svenska befolkningen på fem miljoner utgjordes färre än 2000 individer av icke-västerländska invandrare år 1900. Enligt SCB utgjorde invandrare endast 0,7 procent av den svenska befolkningen det året, och endast 0,04 procent av invandrarna var från länder utanför Europa och Nordamerika", påpekar Tino Sanandaji på sin blogg Super Economy.
Under de fem decennierna mellan 1871-1920 flyttade endast runt 3 700 personer till Sverige från länder utanför Europa och Nordamerika. Jämförelsevis anlände över 400 000 sådana invandrare till Sverige under perioden 2000-2010.
"Under tidsperioden Johan Norberg hänvisar till som bevis för att öppna gränser fungerar väl var invandring till Sverige från fattiga länder praktiskt taget omöjligt, så regeringen brydde sig inte om att reglera den. Detta lär oss ingenting om effekterna av öppna gränser idag", sammanfattar Tino Sanandaj.
