Under hela tre timmar diskuterade Alexander Bard och Gustav Kasselstrand politiska frågor.
Debatten, som arrangerades av Palaestra Media, beskrevs under kvällen som något av en historisk händelse. Den liknade det som redan finns i USA, med debatter mellan personer som bland andra Sam Harris, Jordan Peterson, Dave Rubin m.fl.
– Jag hoppas det här kan bli den debatt som får slut på masspsykoserna i Sverige. Det här är första steget att göra Sverige mer normalt, sade Gustav Kasselstrand inledningsvis.
– Det här är årets viktigaste debatt, fortsatte han. Men trots det finns här inte en enda journalist från etablerade medier. På pappret är Sverige en demokrati, men inte i praktiken, och det är det som gör Sverige extra farligt eftersom många vaggas in i den förljugna inhemska självbilden om världens mest demokratiska land. Sovjet sade samma sak: "Vi är världens bästa land." Men det var ju en lögn. Det är Sverige idag, en demokratur; en blandning mellan demokrati och diktatur.
De båda diskuterade allt från invandring och ras till EU och globalisering.
Alexander Bard delade uppfattningen om nationen och nationalismen som viktig, men ville veta hur Kasselstrands "berättelse" fortsätter, hur hans nationalism ska kombineras med globaliseringen.
Gustav Kasselstrand förklarade att han, likt Bard, ser globalisering som något oundvikligt, men att det är en skillnad på globalister och globalisering. Globalister vill styra världen, medan globalisering innebär en värld där folk kommer resa och kommunicera alltmer.
– Men det var ju starka nationer som producerade dessa innovationer redan på 1800-talet. Det innebär att globalisering och nationalism inte är något motsägelsefullt, utan drivs på av nationella intressen. Globalisering löser dock inte alla problem, varför man i land efter land nu vill ha starka ledare som sätter sitt folk i första rum. De länder som fattade detta redan från början, Singapore, Kina och Schweiz, kommer få mycket mindre dramatiska politiska förändringar än i de som inte förstod det. Övriga länder kommer få se enorma politiska förändringar, vilket till exempel syns i Italien, Brasilien och framför allt i USA, som varit stora förlorare på globaliseringen. Detsamma gäller Brexit, som gjorde en demokratisk revolution 2016.
– Ska man vara med i globaliseringen måste man ha en stark nationalism, betonade Kasselstrand.
– Jag håller med dig faktiskt, replikerade Bard.
De båda höll med varandra i mycket, men var också skiljaktiga i en hel del. Alexander Bard är öppen marxist, även om han inte alls sympatiserar med kommunister som Stalin och Mao, som han rentav förkastar. Bard förstod inte heller vikten av ras, bland annat då han själv har en färgad bror som är akademiker. Gustav Kasselstrand menade dock visst att det kan finnas viktiga skillnader mellan raser.
Alexander Bard fäste föga vikt vid en persons ursprung, men delade uppfattningen att asylinvandringen varit en katastrof och kommer leda till en ekonomisk kris i Sverige under 2020-talet, inte minst i kommunerna. Han har ingenting över för personer som intar offerroller utan betonade styrka. En av hans förebilder är Friedrich Nietzsche.
Båda var eniga om att viss invandring kan vara bra, om den är gynnsam för samhället. Kasselstrand påpekade dock egenvärdet i att det svenska folket är herrar i sitt eget hus. Han skulle inte vilja byta ut svenskarna mot ett annat folk, oavsett om det vore ekonomiskt gynnsamt.
Likaså var de eniga om att yttrandefriheten ska vara närmast total, och att lagar som hets mot folkgrupp ska avskaffas.
– Sverige ses som ett dårhus i andra länder, och det är ingen överdrift. I övriga Norden skämtar man om Sverige och är bedrövade över vad som sker här. Sverige ses som Nordkorea, enligt Kasselstrand.
Båda två var väldigt glada och nöjda med diskussionen.
– Det här är den bästa och roligaste debatten jag haft i hela mitt liv, sade Gustav Kasselstrand. Det här måste vi göra fler gånger.
– Det är sådana här debatter Europa måste ha, tillade Bard.
Denna slutsats delade AFS-ledaren.
– Folk kommer inte vilja lyssna på tråkiga debatter i framtiden som inte ger någonting. Det är ingen som lyssnar på dem förutom de som är "politiska experter" och som skriver krönikor i Boulevardpressen. De är de som kollar på politiska debatter idag, men vanliga svenskar stänger alltid av partiledardebatter efter en halvtimme eftersom de får ont i huvudet, påpekade Gustav Kasselstrand.
– Kan vi hålla igång en debatt i flera timmar utan att folk somnar så är väl det ett bättre track record än de flesta politiker i det här landet, konstaterade han.
