Analyser av arvsmassan från en förhistorisk varg från Tajmyrhalvön i Ryssland visar att den var närbesläktad med den gemensamma föregångaren till dagens vargar och hundar.
Den genetiska studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.
– Det verkar som hunden domesticerades mycket tidigare än man tidigare trott. Ett tänkbart scenario är att domesticeringen påbörjades redan för minst 27.000 år sedan, men att det tog många tusen år innan man på allvar började avla fram hundliknande former, säger medförfattare Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet.
Det kan ha varit en lång process som legat bakom att vargen blev till hund.
– En teori är att vilda vargar självmant började hålla sig i närheten av människor för att utnyttja överbliven mat, säger Pontus Skoglund, som är huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.
Kartläggningen av den förhistoriska vargens arvsmassa gjordes på en liten benbit som hittades vid en forskningsexpedition till Tajmyrhalvön i nordligaste Sibirien. Att benbiten kom från en varg upptäckte man dock inte förrän hemma i Naturhistoriska riksmuseets laboratorium. Till en början tänkte forskarna att benet nog inte var så gammalt, eftersom vargar är vanliga på Tajmyrhalvön än idag. Men de tog en chans och skickade det på kol-14-datering, och när resultaten kom insåg de att detta var något som kunde vara värt att göra djupgående genetiska analyser på.
De genetiska analyserna visar också att Grönlandshundar och Siberian Huskies har ett större släktskap med Tajmyrvargen än vad andra hundraser har.
– DNA är ett otroligt kraftfullt verktyg som på ett direkt sätt kan visa att den Siberian Husky du ser promenera längs gatan har ett genetiskt släktskap med en varg som levde i norra Sibirien för 35.000 år sedan, ett band som andra hundar inte har, säger Pontus Skoglund.
