Det var i mitten av december som Lag och Rättvisa (PIS) meddelade att man ville begränsa journalisters "rätt" att ha tillträde till alla delar av parlamentet i Polen.
I protest mot åtgärden valde flera oppositionspartier att ockupera parlamentets kammare den 16 december. Men nu, en månad senare, har man tvingats ge upp.
När ockupationen inleddes röstade PIS igenom sin statsbudget på egen hand i ett sidorum, varpå den i början av januari också godkändes av parlamentets överhus. Oppositionen gav då upp och slutade ockupera parlamentet.
Sveriges Radio skriver i ett reportage att bara 13 procent av landets studenter gav stöd åt det liberala oppositionspartiet i valet, medan PIS fick stöd av 23 procent.
– Det är därför ägnar de sig nu åt spektakel som att ockupera parlamentet. De vill inte acceptera det faktum att PiS nu gör upp med den senaste historien i Polen och ifrågasätter de gamla uppgörelserna med kommunisterna, säger Bartłomiej Rogala, 20, till SR.
Vad PIS ifrågasätter, vilket väckt vrede från både EU och Sverige, är de så kallade rundabordssamtal som genomfördes mellan kommunister och liberaler åren innan murens fall. 1989 inleddes en frimarknads- och privatiseringsvåg där de gamla kommunistiska ledarna och deras familjer som huvudregel – absurt nog – blev vinnare på vanliga polska arbetares bekostnad.
Kommunisterna hade en etablerad ställning inom näringslivet, ekonomiska möjligheter och utbildning att köpa ut eller investera i företag. Arbetarklassen däremot drabbades hårt av de rationaliseringar och den strukturomvandling som genomfördes av den polska industrin. Och till skillnad från i Sverige, där kända politiker blivit mångmiljonärer på att privatisera välfärden utan större protester från allmänheten, har polackerna inte accepterat det kommunistiska frossandet efter murens fall.
PIS har nått sin nuvarande storlek genom löften om att "avkommunisera" landet, och det är inte längre ofarligt för en "tidigare kommunistisk" politiker att avslöjas med affärer begångna under folkrepublikens tid. Om det kommer fram att en politiker eller journalist arbetat åt säkerhetstjänsten NKVD är karriären som huvudregel över, och organisationen IPN, Institut för nationens minne, utreder idag brott som tystats ned efter kommunisttiden. För bara några år sedan avslöjade man exempelvis hur USA hjälpte Sovjet att skylla den kontroversiella Katyńmassakern på nazisterna.
Men att göra upp med kommunisternas övertagande av näringslivet och media har inte varit enkelt, och delvis dragit på sig internationell kritik. Inte minst från EU, där många liberaler och tidigare kommunistiska dignitärer är verksamma på höga poster. I svensk media har i synnerhet de försämrade karriärmöjligheterna för kommunister inom de statliga polska mediehusen beskrivits som "utrensningar" och regelrätta brott mot demokratins grundfundament.
För ett år sedan inledde EU-kommissionen en granskning av om Polen åsidosätter "EU:s grundläggande värderingar" och i höstas anklagade man landet för att bryta mot "principen om rättsstatligheten". Om Polen fälls av EU kan man mista sin rösträtt i ministerrådet, ett av unionens viktigaste organ.
Men även bland polska ungdomar är kommunisternas lukrativa rundabordsuppgörelser med liberalerna välkända, enligt SR-journalisten Thella Johnsons reportage från Lublin. Och trots att det nu gått över 27 år sedan händelsen är frågan fortfarande en het potatis.
– Historien är som livets lärarinna, konstaterar 20-årige Bartłomiej i Sveriges Radios reportage.
