Forskaren Klara Dolk disputerade nyligen med avhandlingen Bångstyriga barn: Makt, normer och delaktighet i förskolan som innehåller flera observationer från ett genusdagis i trendiga Stockholms innerstad, där genuspedagogik har slagit igenom stort.
Dolk, som själv är en varm anhängare av att samhället genomför genusexperiment på barn, inleder sin avhandling med att återge hur en liten flicka tar sig friheten att driva med en genuspedagog som försöker intervjua henne om sin syn på framtiden:
Pedagog: Vad vill du bli när du blir stor?
Flicka: Dagisfröken.
Pedagog: Jaha... Är det något mer du vill bli?
Flicka: Ja, brandman.
Pedagog: Jaha!
Flicka: Nej, jag skoja bara, bara pojkar kan bli brandmän.
Pedagog:...
Flicka: Jag skoja bara, man kan bli vad man vill!
I avhandlingen tvingas Klara Dolk konstatera att barnen har bra koll på vilka vänsteråsikter och vänsterideal som gäller och vilket svar de vuxna vill höra. I en intervju med Svenska Dagbladet berättar Dolk om en händelse, som också återges i avhandlingen, då en kvinna som placerat sin son på genusdagiset var frustrerad över att sonen tilläts leka Batman i buskarna med en annan pojke hela dagarna. Istället krävde kvinnan att genuspedagogerna skulle ingripa och tvinga pojken att leka mer som flickor gör.
Den föräldern uttryckte i alla fall visuellt sitt kön på ett ganska traditionellt sätt med smink och högklackat. Men hon blev bekymrad när sonen också gjorde det, säger Klara Dolk till Svenska Dagbladet.
Själv anser emellertid forskaren att genuspedagogiken är viktig och att den kan skapa möjligheter för barn oavsett kön.
Frågan är hur man realiserar det i praktiken, säger Klara Dolk till Svenska Dagbladet.
Riktiga forskare: Biologin orsaken
Forskare utanför det samhällsvetenskapliga området som det norska TV-programmet Hjernevask har talat med är emellertid av en annan uppfattning. Enligt Trond Diseth, professor i medicin och överläkare vid Rikshospitalet i Oslo, föds barn med ett visst intresse för typiskt maskulina eller typiskt feminina lekar beroende på om de är flickor eller pojkar.
Enligt Diseth har könsskillnaderna mellan små barns intressen för lekar främst biologiska orsaker, vilket skulle tala för att deras lekvanor kan påverkas i mycket liten skala av statliga styrmedel, såsom Batman-förbud och olika typer av lagstiftning.
Barn är födda med en klar biologisk dagordning när det gäller utvecklandet av könsidentitet och könsroller, och så kan miljö, kultur och omgivningens förväntningar förstärka eller i någon mån hämma det.
Trond Diseth menar att en (vänsterdominerad, FT:s anm.) samhällselit inte kan åstadkomma några verkningsfulla skillnader beträffande människors könsidentitet genom att utsätta dem för olika typer av experiment som barn.
Inte avgörande, säger Diseth i intervjun med NRK-journalisten Harald Eia.
Även Simon Baron Cohen, professor i psykopatologi vid universitetet i Cambridge, avfärdar den skandinaviska vänsterns syn på könsskillnader, som går ut på att dessa enbart är en konsekvens av den påstådda könsmaktsordningen och så kallad diskriminering.
För att undanröja risken för att miljöfaktorer påverkar forskningsresultatet har Baron Cohen låtit nyfödda barn, som enbart är runt ett dygn gamla, titta på ett mänskligt ansikte och ett tekniskt föremål. De nyfödda pojkarna visade betydligt större intresse för det tekniska föremålet medan flickorna valde att titta på ansiktet, berättar Simon Baron Cohen för NRK.
När den ansedde forskaren berättar vidare om sina studier på flickor med autism framgår det att den skandinaviska vänstern kan vara ute fullständigt i ogjort väder med sina genusdagis och läroplaner mot könsroller.
Det finns en genetisk sjukdom som leder till att flickor utsätts för onormalt mycket testosteron. Dessa flickor visar ett typiskt manligt intresse när det gäller val av leksaker, säger Baron Cohen och sammanfattar:
Så även om du struntar i vilket kön en person har, och bara tittar på hormonnivåerna, så kan du förutspå vilka intressen denna person kommer att utveckla under livets gång.
Efter att Hjernevask hade sänts av NRK minskade Norge kraftigt statens stöd till genusforskningen, vilket ledde till att flera lärosäten helt kom att befrias från genusvetenskaplig kompetens. Programmet fick aldrig sändas i Sverige.
