Sällskapen Sverige-Sovjetunionen och, efter 1950, Förbundet Sverige-Sovjetunionen, framställde sig som ytterst opolitiska. Verksamheten gick officiellt ut på att sprida information om Sovjetunionen och dess kultur.
Men i bakgrunden fanns andra motiv. Målet från Sovjetunionens sida var att utveckla sällskapen till en massorganisation och en politisk maktfaktor i Sverige.
Sällskapens verksamhet utformades i nära samarbete med, och godkändes av, den sovjetiska ambassaden i Stockholm. Men de avgörande besluten togs i Moskva.
– Dessa skulle främja landets säkerhet och internationella politiska intressen. En svensk befolkning positivt inställd till Sovjetunionen ansågs kunna medverka till att svenska politiker lättare kunde stå emot påtryckningar från västmakterna och säkerställa Sveriges alliansfrihet, säger Olov Wenell, som skrivit den nya avhandlingen.
Efter andra världskriget började sovjetiska representanter bearbeta Sveriges kommunistiska parti (SKP) för att ta större del i sällskapens verksamhet. Diskussioner om sällskapen fördes kontinuerligt mellan representanter från SKP och den sovjetiska ambassaden.
– Ambitionen var att styra sällskapen utan att detta skulle bli uppenbart för den svenska allmänheten. På sovjetiskt initiativ bildades ett nationellt förbund av de svenska lokala sällskapen 1950. Sällskapen/Förbundet stöddes ekonomiskt av Sovjetunionen, säger Olov Wenell i ett pressmeddelande.
Beslut om vilka som skulle inneha ledande positioner i sällskapen och den hur den dagliga verksamheten skulle se ut förankrades i Moskva.
Under 1950-talet började man från sovjetisk sida också successivt att söka andra samarbetspartners vid sidan av organisationer med kopplingar till kommunism. Både de svenska folkparkerna och Arbetarnas bildningsförbund (ABF) blev uppvaktade av sovjetiska representanter i hopp om att öka landets påverkansmöjligheter, enligt avhandlingen.
