– Om vi blickar bakåt till en farlig miljö med rovdjur och krigiska stammar kan några decibels förbättring av uppfattningsförmågan ha gjort stor skillnad. De individer eller familjer som saknade förmågan att gå i takt kan bokstavligt talat ha klampat sig ur den genetiska poolen, om de inte uppfattade faran i tid, säger Matz Larsson forskare vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset i Örebro.
En grupp frivilliga fick i experimentet lyssna på en berättelse av Selma Lagerlöf samtidigt som ett störande ljud i form av steg på en grusgång spelades upp.
Halva tiden hörde de steg från två personer som promenerade i otakt och halva tiden steg från två personer som promenerade i takt. Försökspersonerna fick reglera ljudnivån på sagan så att de precis kunde följa berättelsen. Det var samma ljudstyrka på fotstegsljuden när de var i takt respektive i otakt.
– Det visade sig att de hörde sagan bättre när stegen var i takt. Skillnaden var 2,7 decibel. De fick alltså skruva upp volymen på sagan nästan 3 decibel när de stördes av ljudet av två personer som gick i otakt för att uppfatta berättelsen lika bra som när fotstegen var i takt.
Experimentet pågick i en kvart, men människor tar i genomsnitt 10.000 steg per dygn och inte sällan i sällskap.
– Att uppfatta ljud i omgivningen var viktigt för att klara sig men egenskaper kopplade till rytmisk förmåga förstärks också. Det är till och med troligt att människans rytmiska gång på plan mark banade väg för evolutionen av dans och musik, säger Matz Larsson i ett pressmeddelande.
