Gruppens resultat, som publicerats i den internationella tidskriften PNAS, förklarar ett inlärningsteoretiskt fenomen som hittills varit svårbegripligt.
Utgångspunkten är att en försöksperson eller ett försöksdjur kan lära sig att förknippa en viss ton eller en viss ljussignal med en luftpuff mot ögat. Luftpuffen får människan eller djuret att blinka, och så småningom blinkar hon så fort hon hör tonen eller ser ljussignalen. Det märkliga är dock att om tonen och ljuset sedan presenteras samtidigt, så blir inlärningen inte bättre utan sämre.
– Två stimuli ger alltså sämre resultat än bara en – det verkar ju som en paradox som strider mot sunt förnuft. Men vi tror att orsaken är att hjärnan vill spara på energi, säger hjärnforskaren professor Germund Hesslow i ett pressmeddelande.
Hans medarbetare Anders Rasmussen, som också deltar i den aktuella studien, har tidigare visat att när hjärnan lärt sig en viss association tillräckligt bra, så aktiveras vissa nervceller som stänger av inlärningen.
– Man kan säga att den delen av hjärnan som lärt sig associationen säger till sin "lärare" att "nu kan jag det här, håll tyst". När hjärnan har lärt sig två associationer blir denna avstängningsmekanism mycket starkare. Det är därför resultatet blir en glömska, som dock oftast är tillfällig, förklarar Germund Hesslow.
Att upprätthålla onödiga associationsbanor kostar energi för hjärnan. Det är skälet till att avstängningsmekanismen uppstått, menar forskarna – även om den i det här fallet råkat bli lite för stark.
Lundagruppen har kunnat beskriva nervcellernas arbete med inlärning och glömska i djurförsök, men menar att mekanismerna lär vara desamma i den mänskliga hjärnan. Fynden har därför ett principiellt intresse både för hjärnforskare och psykologer. De skulle också kunna ha ett praktiskt intresse för pedagoger.
– Det bör ju vara viktigt för alla som undervisar att känna till de mekanismer där hjärnan suddar ut sådant den inte anser sig behöva. Man vill ju inte av misstag aktivera dessa mekanismer, säger Germund Hesslow.
