”Sverige anses av sig själva vara fritt från korruption. Ett inte helt korrekt uttalande som endast baseras på internationella index”, skriver Westerholm och fortsätter med att dessa index ”inte tar hänsyn till den forskning som nu börjar bli allt mer tillgänglig”.
Utgångspunkten är den amerikanske antikorruptionskämpen William E. Schluters arbete i New Jersey. Westerholm refererar till Schluters bok Soft Corruption: How Unethical Conduct Undermines Good Government and What To Do About It och konstaterar att beskrivningarna lika gärna kunde handla om Sverige: ”Hans beskrivningar av offentliganställda tjänstemän som bryr sig mer om politisk makt och personlig vinning än det allmännas bästa skulle kunna vara hämtade från svensk statsförvaltning.”
Begreppet ”mjuk korruption” handlar enligt Westerholm inte om mutor i kuvert, utan om beteenden som formellt är lagliga men som urholkar förtroendet för staten. Han citerar även den australiske antikorruptionskommissionären Robert Redlich, som vid ett seminarium slog fast att: ”Mjuk korruption är inte strikt olagligt, men inkluderar ett oetiskt beteende och intressekonflikter som i förlängningen bidrar till att undergräva allmänhetens förtroende för regeringen.”
Westerholm betonar vidare Redlichs slutsats: ”Mjuk korruption, som är det mycket större problemet, innebär att vi måste kunna lyfta blicken bortom brottslig verksamhet.”
I texten radar Westerholm upp svenska exempel som enligt honom passar väl in på Schluters definition. Han pekar bland annat på hur utnämningar, uppdrag och ekonomiska beslut fattats i gränslandet mellan politik, myndigheter och näringsliv – ofta utan att formella jävsregler tillämpats.
”Allmänhetens förtroende undergrävs när allmänheten ser orättvisa eller oriktiga beslut, en brist på transparens och frånvaron av ansvarsutkrävande”, skriver Westerholm och menar att detta är precis vad som nu sker i Sverige.
Slutsatsen är tydlig. Trots höga placeringar i internationella index är Sverige, enligt Westerholm, långt ifrån immunt mot korruption – åtminstone inte den mjuka sorten. ”Sverige är inte befriat från korruption om Schluters bok används som definition och riktmärke”, sammanfattar han.
Artikeln har väckt uppmärksamhet genom sin kombination av internationell forskning och konkreta svenska exempel, och lägger ytterligare bränsle på debatten om makt, ansvar och transparens i svensk offentlig förvaltning.













