En hästägare i Nyköping upptäckte en annorlunda fästing vid svansroten på sin tvååriga islandshäst. Hästen hade inte rest, utan måste ha träffat på fästingen i Sverige.
Efter kontroll på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA visade det sig vara den stora, aggressiva och snabba flyttfågelsfästingen, Hyalomma marginatum.
– Vi är mycket tacksamma för att den skickades in till SVA. Vi har nu haft möjlighet att både artbestämma och analysera fästingen för eventuella smittor, säger forskarna Anna Omazic och Giulio Grandi vid SVA i ett utskick.
Hästen i Nyköping har inte visat några kliniska tecken på sjukdom. Från andra länder är det dock känt att smittor som Krim-Kongo blödarfeber, rickettsios och piroplasmos kan överföras av flyttfågelsfästing.
De två förstnämnda ger allvarlig sjukdom hos människor men har inte påvisats i Sverige. Piroplasmer är encelliga parasiter som kan orsaka allvarliga sjukdomar hos flera djurarter. I Sverige är piroplasmos inte ovanligt hos nötkreatur och den smittan sprids med allmän fästing, Ixodes ricinus.
– Analyssvaren för de två förstnämnda smittämnena var negativa för fästingen hittad i Nyköping. Men vi väntar fortfarande på svar för analyserna av piroplasmos. Det kommer inom två veckor, säger Giulio Grandi.
Under den gångna veckan har ytterligare två fästingar inom släktet Hyalomma upptäckts på häst, en i Koppom och en i Landskrona.
– I dessa två fall har vi artbestämt fästingarna via insända foton från de uppmärksamma hästägarna. Den från Landskrona kommer också att skickas in för analys och provtagning, säger Giulio Grandi.
– De tre fynden av vuxna Hyalomma-fästingar är unika i Sverige. En förklaring kan vara att sommaren har varit lång, varm och torr vilket kan ha möjliggjort för dessa fästingar att utvecklas från nymf till vuxna, vilket normalt inte sker norr om Alperna. En häst som importerats från Portugal 2011 visade sig dock bära på en flyttfågelsfästing, men i det fallet antas fästingen ha följt med hästen till Sverige.
