Nyligen har två stora studier om romernas ursprung publicerats. Romerna har ingen egen skriven historia eller släkthistoria eftersom romerna inte har haft något standardiserat skriftsystem. Historien om romerna är helt baserad på lingvistisk och historisk forskning och de historiska nedteckningar som har gjorts av andra där de har befunnit sig.
Tidigare har man kunnat dra slutsatsen att romer härstammar från nordvästra Indien genom lingvistiska undersökningar. De har inte kunnat ge svar på vilken exakt geografisk plats eller från vilken folkgrupp som romerna härstammar ifrån. Nu har deras komplexa historia även kartlagts genetiskt och deras ursprung har definitivt fastställts.
Romerna kom till Europa på 1100-talet och idag bor omkring 11 miljoner romer i Europa. De är alltså fyra miljoner fler än svenskarna vars förfäder har bott här sedan istidens slut. I juli kunde Fria Tider presentera statistik som visar att svenskarnas antal minskar för varje år och 2005 understeg svenskarna återigen sju miljoner.
Historiska källor visar att romerna fanns i princip över hela Europa på 1400-talet. Idag lever det stora flertalet romer på Balkan och i Spanien och Portugal. Deras språk, romani, finns i över 60 olika dialekter.
Antropologiska studier har visat på stora kulturella likheter mellan romer och olika folkgrupper i Indien. Liksom många indier gifter sig romer företrädesvis inom sin grupp och giftemål mellan olika klaner är förbjudet.
Den första rapporten publicerades den 6 december i den vetenskapligt granskade tidsskriften Current Biology. I den studien använde sig forskarna av hundratusentals genetiska markörer från hela genomet. Genetisk data samlades in från 13 grupper av romer i Europa. Resultaten bekräftar att romerna har ett gemensamt ursprung och att det bara var en grupp av romer som utvandrade från nordvästra Indien för omkring 1500 år sedan.
Mellanöstern och Kaukasus har influerat romernas språk men de tycks inte ha beblandat sig med dessa områdens folk i någon större utsträckning. Genetiska data tyder på att migrationen genom dessa områden gick snabbt. Inget större genflöde konstaterades mellan romer och populationerna i Mellanöstern på väg västerut. För omkring 1000 år sedan kom de till det Byzantinska riket. Romerna spred ut sig i Europa via balkan för 900 år sedan.
Genanalysen avslöjar också att romerna under långa tider har varit genetiskt isolerade eftersom de bara har gift sig inom sin grupp. Romerna blandade sig med lokalbefolkningarna under en begynnelsetid för att sedan tillämpa endogami. Balkanromerna har däremot på senare tid blandat sig med européer.
På grund av att romerna i Europa blandade sig med de lokal invånarna är idag romerna mellan 30 och 50 procent sydasiater. Några grupper som Walesiska romer är 90 procent européer. Y-DNA pekar på att de härstammar från låg kast i nordvästra Indien. Data passar bäst in på att romerna troligtvis härstammar från folket Meghwal i nordvästra Indien. Meghwal är hinduer av låg kast.
Den andra artikeln publicerades den 28 november i den vetenskapligt granskade tidsskriften Plos One. I den studien studerades Y-DNA haplogruppen H1a1a-M82 och målet var att fastslå från vilken plats i Indien romerna kommer ifrån. Haplogruppen H1a1a-M82 är spridd i princip i bara Sydasien och bland romer. Därigenom kopplas romer till den indiska halvön.
Till sin hjälp hade forskarna ett mycket stort genetiskt material från hela Indien. Forskarna jämförde romers Y-DNA med Y-DNA från 3498 indier från 57 indiska populationer och fyra olika språkgrupper. De kunde konstatera att romerna utvandrade från Indien för 1408 år sedan och att de härstammar från nordvästra Indien. Felmarginalen bestämdes till 688 år.
Forskarna jämförde olika varianter av H1a1a-M82. Konsekvent blev resultatet att romernas haplotyper var närmast eller var desamma som hos de av låg kast. Avståndet var större mellan romernas haplotyper och medelkastiga och högkastiga indiers haplotyper.
Tidigare har lingvister försökt länka romerna till domfolket i Indien. Romerna kallar sig själva Roma. Lingvistiskt har orden roma och doma samma etymologiska ursprung. Domfolket tros vara nordvästra Indiens och Gangesslättens ursprungliga befolkning och inlemmades i Indiens kastsystem. Domerna är daliter, det vill säga att de tillhör den lägsta kasten och är oberörbara. De anses orena av de högre kasterna och arbetar ofta med lik och renhållning. Dom var förut kända för att medverka vid kremeringar.
Forskarna placerar domfolket i södra Indien för 24000 år sedan, då de var samlare och jägare. Därifrån ska de i flera vågor ha utvandrat till andra delar av Indien. För 21000 år sedan emigrerade de i en första våg till östra och nordöstra Indien. Sedan för 19000 år i en andra våg till norra Indien. En tredje våg för 16000-18000 år sedan nådde nordvästra Indien.
Det är okänt varför romerna utvandrade till Europa för 1400 år sedan. Men författaren bakom rapporten tror att det kan ha något att göra med det muslimska turkfolket ghaznavidernas invasion av Pakistan och Indien på 1000-talet. Ett stort antal domer rekryterades för att försöka slå tillbaka muslimerna. Men hinduismens fall i Pakistan samt romernas låga sociala position kan ha gjort dem mer rörliga för vandring västerut.
På öppna arXiv lades den 7 december upp ytterligare en studie. Många forskare publicerar sina studier på den icke vetenskapligt granskade arXiv innan de går i tryck.
I den studien analyserades hundratusentals enskilda nukleotider i arvsmassan från sex grupper av romer i Ungern, Rumänien, Slovakien och Spanien. De kom fram till att romerna emigrerade från Sydasien för omkring 1000 till 1500 år sedan. Uppskattningsvis kommer omkring 78 procent av romernas genetiska material från västra Euroasien och resten från Sydasien.
Huvuddelen av den euroasiatiska härkomsten kommer från östeuropéer och den sydasiatiska från nordvästra Indien. Blandningen mellan grupperna ska ha skett för omkring 850 år sedan.
Forskarna kunde även bekräfta tidigare forskning att romerna härstammar från ett mycket litet antal individer som utvandrade från nordvästra Indien och när de nådde Europa så exploderade populationen i antal. De kunde även påvisa att romerna länge levt i genetisk och kulturell isolering.
