Den nya studien presenteras i tidskriften Journal of Personality and Social Psychology.
– Resultatet är tydligt både i amerikanska och europeiska data. De mest osjälviska får flest barn och de måttligt osjälviska har högst lön. Och vi finner resultatet även över tid – de människor som är mest generösa vid en tidpunkt ökar mer i lön fram till nästa mätning, säger Kimmo Eriksson, forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet och en av författarna till studien.
Resultatet går tvärtemot teorier om att själviska människor lyckas sno åt sig mer pengar genom sin själviskhet, vilket föreslagits inom tidigare forskning.
Tidigare psykologisk och sociologisk forskning har visat att osjälviska personer är lyckligare och har bättre sociala relationer.
I den nya studien mättes själviskhet dels med attitydfrågor, dels med beteendefrågor. Resultaten är baserade på analyser av fyra stora europeiska och amerikanska databaser som också mäter inkomst och barnafödande.
– I en enkätstudie undersökte vi vanliga människors förväntningar. Det visade sig att folk i allmänhet har en korrekt förväntan om att själviska personer får färre barn, men en felaktig förväntan om att själviska personer får högre lön. Det är roligt att se att generositet så ofta lönar sig i längden, säger Pontus Strimling, forskare vid Institutet för framtidsstudier som också är en av författarna bakom studien, i ett pressmeddelande.
Författarna själva tror att bättre sociala relationer kan vara nyckeln till generösa människors framgång ur ett ekonomiskt perspektiv, men understryker att deras forskning inte kan besvara detta.
– Framtida forskning kommer att få gräva djupare i orsakerna bakom att generösa tjänar mer, samt om sambandet mellan osjälviskhet, högre lön och fler barn finns även i andra delar av världen. Och man kan ju diskutera hur osjälviskt det egentligen är att skaffa fler barn, avslutar Kimmo Eriksson, forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet.
Osjälviskhet definieras i studien som att vilja hjälpa andra för att man bryr sig om deras välfärd. Attitydfrågorna handlade därför om hur viktigt personen tycker att det är att hjälpa andra och bry sig om deras välfärd. Beteendefrågorna handlade om hur ofta och hur mycket personen ägnar sig åt olika hjälpbeteenden, t.ex. att ge av sina pengar eller sin tid.
