Att stridande parter har militärt stöd av utomstående stater har blivit allt vanligare, enligt freds- och konfliktforskaren Niklas Karlén, som ligger bakom den nya avhandlingen vid Uppsala universitet.
– Vi ser det i bland annat Syrien, Yemen och Ukraina, säger han i ett utskick.
Karlén har analyserat inbördeskrig där de stridande parterna har stöd av utomstående stater. Frågor han ställt är: Vilka är orsakerna bakom att beslut fattas om att skicka eller återkalla militärrådgivare, vapen eller pengar till rebeller i konflikthärdar? Hur påverkar detta konfliktdynamiken och möjligheterna att nå en politisk lösning?
Niklas Karlén har använt sig av global statistik för att analysera generella trender, men har också gjort fallstudier, bland annat på USA:s pågående agerande i Syrien och i Nicaragua på 80-talet.
– Politiker hävdar ofta att man med stödet vill sätta press på regeringar för att få dem till förhandlingsbordet. USA har till exempel flera gånger fört fram detta som en viktig anledning till att stödja den väpnade oppositionen i Syrien. Men min forskning baserad på global statistik visar tvärtom att ett sådant agerande gör det mindre sannolikt att förhandlingar inleds, säger han.
Karléns analys visar också att materiellt stöd till rebellgrupper ökar risken för att politiskt våld bryter ut på nytt när väl en väpnad konflikt tagit slut. Det är således viktigt att ta utomstående stater i beaktande när det internationella samfundet försöker stötta en varaktig fred, menar Niklas Karlén.
– En annan viktig slutsats som kan dras av forskningen är att när väl stöd initierats så är det svårt för andra stater att påverka det med åtgärder så som sanktioner, i synnerhet om den stödjande regeringen och rebellerna tillhör samma etniska grupp. Det är således viktigt att sträva efter att påverka regeringar i ett tidigt skede att inte skicka militära resurser till krigszoner.
