När Sydsvenska Dagbladet frågar den nya riksdagsmannen varför "Rosengårdsperspektivet" är viktigt i riksdagen får man ett intressant svar: Montaser Eneim fastslår att de boende i Rosengård (23 000 invånare, i stort sett bara invandrare) inte själva bär något ansvar för sin livssituation. Rosengårdsbefolkningens monumentala misslyckanden beror på Malmös övriga stadsdelar.
Malmö har inte klarat av att lösa situationen med dåliga skolresultat och hög arbetslöshet. Det är inte bara ett lokalt problem. Jag vill se vad man kan göra på riksdagsplanet för att förbättra läget i Rosengård och andra områden med liknande problematik.
Receptet mot Rosengårds elände är enligt den invandrade moderaten "förändring". Men inte förändring av Rosengård, utan av saker och ting.
Jag gick med i Moderaterna 1999. Sedan 2002 är jag vice ordförande i Rosengårds stadsdelsnämnd. Jag kom själv hit som flykting och har fått börja från början att skapa ett liv. Jag engagerar mig politiskt för att kunna påverka. Drivkraften är viljan att förändra saker och ting.
Bland moderaternas riksdagsmän dominerar vackra svenska namn från gamla överklassfamiljer. Huruvida den kompetens (eller vad det nu är) som tillförs av exempelvis Montaser Eneim och Abdirizak Waberi är ägnad att minska eller öka effektiviteten i partiet får framtiden utvisa.
