Den amerikanske presidenten är nämligen just nu mycket impopulär i USA och fick i en opinionsundersökning nyligen bottenbetyg. I delstater där det väger jämnt mellan demokratiska och republikanska senatorskandidater är partiet därför rädda för att den sittande presidentens impopularitet ska skrämma över väljare till motståndarsidan – något som republikanerna tagit fasta på genom att ständigt lyfta fram Obama i debatten.
– Det här är sista chansen för Amerika att bedöma Obamaregeringen och dess politik, sade 2012 års republikanske presidentkandidat, Mitt Romney, i ett valtal som använts flitigt i valet.
– President Barack Obama sadea hans politik står på valsedeln, och i Georgia heter denna politik Michelle Nunn, säger istället den republikanske senatorskandidaten David Perdue om om sin motkandidat i delstaten.
I New Hampshire, en av de delstater där det efter valet skulle kunna bli en republikansk senator istället för en demokrat, anslöt utrikesminister Hillary Clinton istället för Obama i valspurten och försökte elda på de demokratiska väljarna.
Men allt mer tyder på att slaget om kongressen är förlorad för demokraterna och det republikanska partiet ser sig allt mer segervissa. Partiet har haft kontrollen över representanthuset sedan kongressvalet 2010 och väntas nu dessutom få egen majoritet i senaten.
Om det republikanska partiet lyckas ta över kongressen måste man bevisa att man kan leda USA från den lagstiftande församlingen, utan att inneha presidentposten.
– Vi har två år på oss att bevisa att en republikansk kongress kan regera, säger Richard Burr, republikansk senator från North Carolina.
Oavsett utgången av presidentvalet om två år är sannolikheten nämligen stor att republikanerna förlorar majoriteten i kongressen efter valet 2016.
Republikanerna väntas rösta igenom en lång rad lagförslag som de vet att Obama omöjligen kan tänka sig att skriva under och därför kommer att lämna in sitt veto emot. Syftet med det är att markera mot den sittande presidenten, tydliggöra ideologiska skillnader och visa att han inte längre har kongressens stöd.
Men det finns även frågor där demokrater och republikaner kan tänkas komma överens, som vissa skattefrågor, handelsavtal och marknadsregleringar.
