Vid Elfenbenskustens allmänna val 2010 led president Laurent Gbagbo nederlag mot oppositionen. Liksom sin svenske motsvarighet Fredrik Reinfeldt, som samma år tvingades bevittna Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, hade Gbagbo svårt att acceptera valresultatet. Och liksom Reinfeldt bejakade han våld mot oppositionen. I Elfenbenskusten föll emellertid uppviglingen i betydligt bördigare jord än i Sverige - ca. 3 000 oppositionella omkom och många fler misshandlades och våldtogs av maktapparatens allierade.
Sedan i torsdags är Simone Gbagbo officiellt åtalad och efterlyst av Haag-tribunalen. Den 63-åriga f.d. första damen är enligt åklagarna ansvarig för "mord, våldtäkt och andra former av sexuellt våld, andra former av omänskliga handlingar och förföljelser." Enligt Schweiziska Tages-Anzeiger anför åklagaren att fru Gbagbo stått sin make presidenten "ideologiskt och yrkesmässigt mycket nära". Maken, expresident Laurent Gbagbo, sitter redan inspärrad i Nederländerna.
Kontroversiell presidentfru
Simone Ehivet Gbagbo är polisdotter och växte upp med 17 syskon. Hon studerade i Elfenbenskustens huvudstad Abidjan samt i Paris och Dakar, bl.a. linguistik och historia. Hon blev tidigt aktiv som katolik och fackföreningskvinna, och studerade Marx, Engels och Mao. Tillsammans med sin man Laurent grundade hon 1982 oppositionsrörelsen Front Populaire Ivorien (FPI). Efter 18 års kamp kom FPI till makten och maken blev president. Men Simone var inte den typ av presidenthustru som nöjer sig med det vanliga damprogrammet med skolinvigningar och välgörenhetsprojekt. Hon agerade som vice premiärminister och ledare för FPI:s parlamentsgrupp. Iklädd sina traditionella, västafrikanska kläder hävdade hon sina åsikter ofta och kraftfullt. När ett kuppförsök skulle slås ner manade Simone, som alla kallade henne, regeringstrupperna till kamp, med utropet "Gud tycker inte om rebeller". Senare, när regeringen förhandlade i Paris om fredsvillkor med rebellerna, mobiliserade hon en stor grupp kvinnor som kallade sig Elfenbenskustens Patriotiska Fruar. Gruppen föresatte sig att männen, om de skulle komma hem från Paris med annat än ärevördiga fredsvillkor, inte skulle återfinna sina fruar i den äkta sängen.
Bättre nationer som allierade
Efter freden, som inte blev helt lyckad, konverterade Simone från katolicismen till protestantismen - och reste på en "böneresa" till USA där hon predikade "kamp mot ondskan". Hon försäkrade amerikanerna att Elfenbenskusten nu vände sig från Frankrike, den gamla kolonialmakten som varit dess huvudsakliga handelspartner, mot "bättre nationer". Med detta menade hon Kina, Japan, USA och Israel. Trots detta föll allt fler skuggor över Elfenbenskustens de-facto-härskarinna. Rykten florerade om tvivelaktiga affärer och dödsskvadroner och om farligt avfall från fjärran länder som på ett lukrativt sätt "försvann" på Elfenbenskusten. Den kanadensiske journalisten Guy-André Kieffer reste till Elfenbenskusten 2004 för att skriva en artikel om en last kakao därifrån, som på ett oförklarligt sätt hade förvandlats till en last skjutvapen. Kanadensarens chefsredaktör berättar att Kieffer en dag i april stämde möte med en källa, på parkeringsplatsen till köpcentret Prima i Abidjan. Källan visade sig senare ha varit en Simones många svågrar och Guy-André Kieffer har inte setts till sedan dess.
I september 2010 förlorade Laurent Gbagbo presidentvalet men vägrade avgå. 3000 döda människor senare släpades förloraren ut ur sitt palats av soldater ur den franska Främlingslegionen. Fru Gbabgo blev inte bortförd av fransmännen, vilket hade varit bättre för henne.
© Verité RCIFörtjusta valsegrare poserar med Simone Gbabgo efter att ha våldtagit henne
Enligt åklagaren i Haag hade Laurent Gbagbo och hans sympatisörer, istället för att acceptera valresultatet 2010, släppt loss en våldsam terrorvåg mot oppositionella fästen. Syftet var att avskräcka sina meningsmotståndare från att kräva sin rätt. Eftersom landets första dam dåförtiden hade makt att kontrollera de olika miliserna och att ge dem direkta instruktioner är hon medskyldig till brotten, hävdar åklagaren. Att Simone Gbagbo kommer att bestrida anklagelserna står utom allt tvivel.
UPPDATERING 25/11 2040
Som framgår av Fria Tiders tidigare rapportering om konflikten i Elfenbenskusten är det en öppen fråga om Gbagbo-sidan eller den sedemera vinnande sidan under Allessane Quattar var den som gjorde sig skyldig till mest våld och kvinnoövergrepp. Att, som vi gör ovan, utgå från att de nämnda 3000 döda huvudsakligen föll offer för regeringssidans aggression kan vara att själv falla offer för en vinnares falska historieskrivning.
