År 2017 publicerade Reuters en video som visade hur Rob Smart till slut kunde återvända till sin farm i Zimbabwe efter att tidigare ha tvingats lämna ägorna under pistolhot.
Afrikanerna på gården blev så glada att återse honom att de skrek och grät och samlades runt Smart för att krama honom, för att sedan brista ut i en spontan glädjedans.
Ett liknande bemötande fick De Waal Viljoen, som fick sin tobaksplantage tvångskonfiskerad av regeringen år 2001, rapporterar IOL News. När han nyligen besökte plantagen fann han sina tidigare anställda leva i fattigdom under "bedrövliga omständigheter".
Han överväger nu att 20 år senare återvända till gården, som hans familj ägt i generationer, för att hjälpa afrikanerna där. Och det är något som kan bli möjligt – den nya regeringen under president Emmerson Mnangagwa godkände nyligen ett förslag på att kompensera vita farmare att om de återvänder till sina tidigare tvångskonfiskerade ägor.
Zimbabwe var under större delen av 1900-talet känt som "Afrikas kornbod". Från landets bördiga slätter exporterades stora mängder vete, majs och tobak till resten av Afrika.
Men det var framför allt landets vita jordbrukare som stod för landets blomstrande jordbruksnäring och långt in på 90-talet ägdes 70 procent av landets åkermark fortfarande av vita. Det var något som president Mugabe och maktpartiet Zanu ville ändra på.
År 2000 inledde regeringen jordbruksreformen där de vita jordbrukarna tvingades lämna ifrån sig sin mark samtidigt som de uppmanades lämna landet.
Men konsekvenserna för Zimbabwes jordbruksnäring blev katastrofala. En stor del av landets bördiga jordbruksmark tillföll människor som var lojala Mugabe och inte hade något intresse alls för att odla grödor. Annan mark tillföll svarta zimbabwier som inte visste hur de skulle bruka jorden på ett effektivt sätt.
Under Robert Mugabes styre växte arbetslösheten till otroliga 95 procent.
