Honor och hanar skiljer sig ofta på många sätt när det gäller morfologi, fysiologi och beteende.
Dessa olikheter mellan könen kallas könsdimorfism och hur sådana olikheter utvecklas är en gåta eftersom honor och hanar delar samma genuppsättning. En evolutionär förändring hos det ena könet borde därför medföra en motsvarande förändring även hos det andra. På så sätt borde evolutionen av olikheter mellan könen stoppas.
Den nya studien, som publiceras i tidskriften Nature Ecology & Evolution, visar att även små genetiska olikheter mellan könen kan möjliggöra evolutionen av könsdimorfism på bara ett par generationer.
– Våra experiment visar att y-kromosomen ensam kan förändra könsskillnaden i storlek med så mycket som 30 procent, säger Philipp Kaufmann, doktorand vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, i ett utskick.
Han fortsätter:
– Det är anmärkningsvärt för hos dessa skalbaggar, precis som hos människor, så innehåller y-kromosomen bara en handfull gener och utgör endast en väldigt liten del av genomet. Många har trott att y-kromosomen bara påverkar den viktigaste reproduktiva processen hos hanar, spermieproduktionen. Resultaten i vår studie tyder på att y-kromosomen kan ha en bredare roll än man trott tidigare.
Evolutionen av könsdimorfism är dock inte bara beroende på var i genomet den genetiska variationen finns, men också av hur naturlig och sexuell selektion kan påverka den. Med hjälp av labb-evolution kunde forskargruppen visa att könsdimorfism i kroppsstorlek kunde utvecklas när det fanns ett selektionstryck på hannars storlek . Men när selektionen bara agerade på honor orsakade den delade delen av genomet en korrelerad evolutionär respons även hos hanarna som förhindrade utvecklandet av dimorfism.
– Den mest dramatiska förändringen i könsdimorfism mellan hannar och honor, en ökning med 50 procent på bara tio generationer skedde när vi riktade selektionen till att bli antagonistiskt och därmed gynnade den motsatta kroppsstorleken hos de två könen. Det här visar att under rätt sorts selektion kan könsskillnader helt uppenbart utvecklas snabbt. Kanske lättare än vi tidigare trott, säger Elina Immonen, forskarassistent vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, som lett studien.
