Beräkningar har visat att tio procent av all plast som tillverkas på jordklotet i slutändan hamnar i haven. Detta har medfört att en stor majoritet av det globala marina skräpet är just plastavfall.
Mänsklighetens konsumtion av plast är ett välkänt miljöproblem, men få studier har undersökt effekterna av de riktigt små plastpartiklarna, så kallade nanoplastpartiklar.
Nu har forskare från Lunds universitet tittat närmare på hur nanoplast kan transporteras genom olika organismer i vattenekosystemets näringskedja, det vill säga via alger och djurplankton upp till större fiskar. De mycket små plastpartiklarna i vattnet äts upp av djurplankton som i sin tur äts upp av fiskar.
– Vår studie är den första som visar att plastpartiklar i nanostorlek kan ansamlas i fiskars hjärnor, säger Tommy Cedervall som är kemiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Enligt Cedervall bidrar studien med flera intressanta resultat om hur plast i olika storlekar påverkar organismer i vatten. Främst handlar det om bevisen för att nanoplast alltså verkligen kan passera blod-hjärn-barriären hos fisk och på så sätt ansamlas i fiskarnas hjärnvävnad.
Men dessutom har forskarna i den aktuella studien visat att fiskar som påverkats av nanoplast får beteenderubbningar. Fiskarna äter långsammare och utforskar omgivningen mindre. Forskarna tror att dessa förändringar i beteende kan kopplas till hjärnskador som uppkommer på grund av nanoplastens närvaro i hjärnan.
Ytterligare ett resultat av studien är att djurplankton dör när de utsätts för plastpartiklar i nanostorlek, medan större plastpartiklar inte påverkar dem. Sammantaget kan dessa olika effekter av nanoplast riskera att inverka på ekosystemet som helhet.
– Det är viktigt att studera hur plast påverkar ekosystemen och att nanoplast kan ha en kanske farligare påverkan på ekosystem i vatten än vad större plastbitar har, säger Tommy Cedervall.
Han vågar dock inte dra några paralleller till ifall plastnanopartiklar skulle kunna ansamlas i andra vävnader hos fisk och därmed potentiellt kunna överföras till människan via konsumtion.
– Nej, vi känner inte till några sådana studier och är därför väldigt försiktiga med att uttala oss om det, säger Tommy Cedervall.
