Ärendet initierades av två kvinnor, Nadia Eweida och Shirley Chaplin, efter att de straffades för att ha vägrat att ta av sina religiösa symboler.
Nadia Ewedia är en British Airways-anställd som gavs tjänstledighet utan lön när hon vägrade att täcka sitt kors på jobbet. Shirley Chaplin är en sjuksköterska som omplacerades till en skrivbordstjänst efter att hon vägrat att ta av sig sitt krucifix.
Kvinnorna hävdar att de utsatts för diskriminering när deras arbetsgivare förhindrat dem från att bära kors och krucifix.
Regeringens ståndpunkt är att korset är inte ett "troskrav" och att arbetsgivare därför kan förbjuda bärande av kors på jobbet.
Fallet har tagits till Europadomstolen, som har att besluta om rätten att bära kors är skyddat enligt artikel 9 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Artikel 9 har följande lydelse: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer."
Eweida och Chaplin hävdar att förbudet mot kors och krucifix på arbetet kränker deras mänskliga rättighet att manifestera sin religion.
Men myndigheterna hävdar att eftersom bärandet av kors inte är "troskrav" så faller det inte under ansvarsområdet för artikel 9.
De två kvinnornas advokater säger att i en religion ingår det att göra saker som inte är "troskrav", och att de därför skyddas av de mänskliga rättigheterna.
Fallet har rört upp det brittiska samhället. Den tidigare ärkebiskopen av Canterbury, Lord Carey, anklagar myndigheterna för att "diktera villkoren" för kristna. Han menar att detta är ett typexempel på hur kristendomen marginaliseras av myndigheterna.
