Studien visar att utrotningsrisken för rovdjur som varg, björn och tiger är högst strax efter att arten har bildats.
Resultaten baseras på undersökningar av tusentals fossiler där forskarna fann att risken för utrotning minskade med artens ålder. De arter som undersökts är alla rovdjur.
För en art som överlevt en miljon år var till exempel sannolikheten att dö ut femtio procent mindre än för en art som just bildats.
Den genomsnittliga livslängden för arter som lever som rovdjur är runt två miljoner år. Men under de senaste 40 miljoner åren har de flesta arter dött ut mycket tidigare, även om det finns arter som överlevt i mer än 10 miljoner år.
– Att veta hur artens ålder påverkar utrotningsrisken kan ge oss viktiga insikter i den tidiga evolutionära historien och hjälpa oss att förutse artens framtid. Men det är inte klart i vilken utsträckning de historiska mönstren för utrotning kan överföras till dagens utrotningsrisk, eftersom de arter som finns idag starkt påverkas av mänskliga aktiviteter, säger Daniele Silvestro, forskare vid Göteborgs universitet.
Studien baseras på nya matematiska modeller och analyser av mer än 7.000 fossiler av rovlevande däggdjur.
Bakom studien står forskare från Göteborgs universitet tillsammans med forskare från schweiziska federala tekniska institutet i Zürich (ETH) och forskare från University of Sao Paulo i Brasilien.
– Frågan om artens ålder ökar eller minskar deras utrotningsrisk har diskuterats i årtionden. Om man tittar på ett enskilt djur kan man förvänta sig att en gammal katt har större chanser att dö än en kattunge. Men när man tittar på en art som helhet gäller motsatsen, säger Oskar Hagen från schweiziska federala tekniska institutet i Zürich och huvudförfattare till artikeln.
