Den hundförande polisen upptäckte två personer som klottrade i en gångtunnel. När klottrarna sprang från platsen kommenderade polisen hunden att stoppa den ene misstänkte.
Hunden sprang ifatt och bet tag i personen, som fick sårskador på flera ställen på kroppen till följd av hundens angrepp.
Tingsrätten fällde polisen för tjänstefel, men hovrätten ansåg att gärningen var ringa och ogillade åtalet. Efter riksåklagarens överklagande bifaller Högsta domstolen åtalet och dömer polisen för tjänstefel.
Polisen har i vissa fall rätt att använda våld för att gripa en person, men det krävs då enligt lagen att våldsanvändningen är såväl nödvändig som försvarlig. Risken för skador måste vägas mot vad som kan uppnås vid ett ingripande.
I det aktuella fallet var omständigheterna enligt HD inte sådana att man kunde misstänka annan och allvarligare brottslighet än skadegörelsen eller att det annars fanns skäl för ett ingripande. Enda anledningen till att släppa hunden var alltså att få fast åtminstone den ene klottraren.
"Det har inte ansetts vara försvarligt, vilket polisen borde ha insett. Han har därför av oaktsamhet åsidosatt vad som gällde för uppgiften", skriver HD.
Eftersom polisen självständigt haft att besluta om han genom att använda sin tjänstehund ska utöva våld mot enskild och det har funnits en påtaglig risk för att åtgärden skulle medföra skada, har gärningen enligt domstolen inte varit ringa. Polisen har därför dömts för tjänstefel till dagsböter.
