Precis som de flesta av efterkrigstidens konservativa politiker kommer Margaret Thatcher främst att bli ihågkommen som en liberal förnyare och progressiv ikon. På 1980-talet blev hon nämligen en av de västerländska ledare som snabbast kom att byta ut sin egen befolkning mot immigranter från tredje världens alla hörn.
Att Margaret Thatcher inte sympatiserade med sin egen invandringspolitik privat har emellertid senare forskning visat, och det var fullt logiskt. Idag noterar Mark Krikorian i National Review att massinvandringen har blivit vänsterns revansch mot Thatcher, som aldrig skulle kunna vinna ett brittiskt val idag. Det nya Storbritannien består av en så stor andel bidragsberoende minoritetsgrupper att en politiker som går till val på att skära i välfärd och förmåner helt enkelt inte har någon chans.
Inget av detta är dock unikt för Storbritannien. Mark Krikorian fortsätter: "I hela den utvecklade världen använder vänstern massinvandring och lögner om rasism för att omforma den självständiga och patriotiska nationalstaten enligt egna önskemål. Och de genomför detta med god hjälp av den väletablerade och nyliberala högern."
Tråkigt nog ingick även Thatcher i denna väletablerade nyliberala höger, som trots ett formellt eget maktinnehav inte har förmått stå upp när vänstervriden media och andra aktörer har satt press. Och om inte ens Margaret Thatcher klarade att stå upp mot journalisterna i fråga om invandringen, ja då ser framtiden mycket dyster ut.
