Erik var en av de poliser som satt fullt kravallutrustad och såg på medan ligister härjade i den invandrartäta förorten Gottsunda och tände eld på den ena bilen efter den andra. Han och hans kollegor hade nämligen fått order om att låta upploppsmakarna hållas.
"Där satt vi rustade med hjälm, benskydd, sköldar, brandsläckare och sjukvårdsmaterial. Till vilken nytta?" skriver han i sin debattartikel.
Istället hade Uppsalapolisen skickat ut så kallad "dialogpoliser" i förorten och försökt sluta en uppgörelse med de kriminella gäng som härjar där. Överenskommelsen gick ut på att de kriminella skulle försöka få stopp på bilbränderna i utbyte mot att polisen skulle hålla sig borta från Gottsunda.
"Det är nu det börjar bli galet. Samhället i form av polisen lägger över initiativet till ordning och trygghet på ett antal kriminella unga män", skriver Erik uppgivet.
Han berättar också att en kvinna kom fram till honom och med gråten i halsen berättade att ligister förstör hennes kvarter. "Det svider något vansinnigt i polissjälen", skriver Erik om att försöka förklara för henne att han fått order om att inte sätta stopp för våldet.
