På Kriminalvårdens hemsida brukar man sällan få se något annat än positiva nyheter om dess verksamhet - så är även fallet med den studie som publicerades den 27:e december om huruvida behandlingsprogrammen håller måttet. Pressmeddelandet inleds denna gång så här gloriöst:
"Kriminalvården har bra behandlingsprogram. Det visar klienternas utvärderingar som nu har sammanställts för första gången. Alla som deltar i behandlingsprogram i frivård och anstalt får fylla i en utvärdering av programmen. Syftet är bland annat att mäta klienternas upplevda effekter av programmet. För första gången har Kriminalvården gjort en nationell sammanställning. Den bygger på svar från 18 000 klienter och de ger ett mycket gott betyg åt Kriminalvårdens behandlingsverksamhet."
Vanligtvis kan man vänta sig att behandlingsprograms effektivitet utvärderas grundat på återfallsfrekvensen hos de personer som genomgått dem, men Kriminalvården tycks istället föredra att gå på behandlingsobjektens egen uppfattning om dessa program. Och fastän människor i gemen helst skulle vilja se ett sparsamt handhavande av deras skattemedel, så är Kriminalvården mycket frikostig med resurserna när de bedriver program av denna art. Faktum är att de inte ens behöver ha någon tidigare beprövad effektivitet - vår kriminalvård utvecklar sina egna program och är mycket villiga att experimentera.
Extra mycket resurser satsade
Sedan 2007 har myndigheten satsat extra mycket resurser på utveckling av programmen och några helt egna program har tagits fram. För varje ny klient görs en verkställighetsplan och då tar man bland annat reda på vilken behandling som skulle vara lämplig för klienten. Personal försöker tidigt motivera klienterna att delta, men behandlingen är frivillig om inte annat anges i domen."
Kostnaden per intagen på anstalt i Sverige är överlägset högst i världen. År 2011 kostade en plats på sluten anstalt 2831 kr per dygn och fånge, att exempelvis jämföra med ett genomsnitt på drygt 500 kr på amerikanska fängelser.
Får vi då någon valuta för pengarna? Att döma av återfallen i brott - ingen alls. Statistik som refereras till i detta debattinlägg på Newsmill visar att återfallsfrekvensen är praktiskt taget identisk i USA och Sverige, trots att Sverige satsar flera gånger så mycket per fånge på behandling.
Men det kanske inte spelar någon roll att behandlingsprogrammen inte tycks ha någon verkan på återfallsfrekvensen - det viktiga är att fångarna är nöjda.
