I New York Times kunde man i lördags läsa att "En internationell hjälporganisation uppger att en vårdinrättning som organisationen understödjer nära platsen för en misstänkt kemvapenattack nära Damascus tog emot mer än 3000 patienter med symptom på nervgas samma morgon som attacken." Denna organisation, vars provisoriska sjukhus denna morgon tog emot dubbelt så många patienter som Karolinska Sjukhusets totala kapacitet, heter Läkare utan gränser eller Medicins sans frontiers, MSF.
MSF uppger att man är opartisk i världens konflikter och hjälper, "oavsett religion, politisk åsikt eller etnisk tillhörighet". Men den som studerar MSF:s förehavanden i det tre år gamla Syrienkriget får ett annat intryck. In en intervju med amerikanska NPR gör Stephen Cornish, chef för kanadensiska avdelningen av MSF, klart på vilket sätt organisationen är engagerad. MSF:s engagemang visar sig vara helt ensidigt och enligt Tony Cartalucci vid amerikanska Center for Research on Globalization är det svårt att skilja MSF:s insats från en normal sjukvårdsbataljons åtaganden i krig. Man agerar endast i områden under den mångnationella rebellarméns kontroll, där även fältsjukhus inrättats. De provisoriska sjukhusen "hanterade framför allt stridande soldaters skador och civilpersoner som var direkt berörda av konflikten". Eftersom fältsjukhus måste ligga nära fronten beslutade MSF 2012 att dra tillbaka sina egna läkare från verksamheten. Man sänder numera endast materiel och förnödenheter till de mobila/improviserade anläggningarna. "På grund av betydande säkerhetsrisker har MFS medarbetare inte besökt anläggningarna" förklarar Stephen Cornish för NPR.
Hjälp i form av desinformation
Allteftersom den syriska armén återtar kontrollen av Damaskus förorter hamnar de av MSF understödda anläggningarna i den direkta skottlinjen. Det är från dessa fältsjukhus som västliga medier tar sina bevis för att syriens regering i förra veckan skall ha utfört en giftgasattack mot rebellerna. I pressartiklar om giftgasattacker mot civila ges konsekvent intrycket av att MSF varit på plats, det vill säga att det är västerländska läkare som står för rapporterna om det närmast fantastiska antalet skadade och döda i påstådda gasanfall. I själva verket är rapporterna ingenting annat än hörsägen från anonyma rebeller, hörsägen som ges trovärdighet genom att framföras av en välkänd västerländsk organisation. MSF:s pressmeddelande om förra veckans påstådda gasattacker är i och för sig sanningsenligt - men misstolkas systematiskt av massmedia. Eftersom organisationen inte gör någonting för att korrigera det felaktiga intrycket får man utgå från att misstolkningarna ingår i MSF:s avsikter, och att man på detta sätt vill underlätta för krigskoalitionen att opinionsmässigt bereda marken för en amerikansk vapeninsats mot Syrien.
En måttligt oberoende organisation
Fria Tider har tidigare uppmärksammat MFS för dess politiska ställningstaganden, se här och här. Men att organisationen nu direkt understödjer den angripande parten i ett krig ses som ovanligt bland humanitära organisationer. Förklaringen kan finnas i sammansättningen av den sponsorgrupp som håller verksamheten igång. Det handlar här genomgående om företag med starka band till amerikansk mellanösternpolitik. Ur MSF:s årsredovisningar från 2010 och 2011 framgår att Goldman Sachs, Wells Fargo, Citigroup, Google, Microsoft, Bloomberg, Bain Capital med flera politiskt engagerade företag ingår bland de största finansiärerna. I den strategiska styrelsen (advisory board) ingår Goldman Sachs finansdirektör Elizabeth Beshel Robinson.
