Att Grekland är bankrutt visste vi, liksom att Spanien och Italien är på fallrepet. Men nu visar siffror att även kärnlandet Frankrike i ekonomiska nyckelprojektioner påminner mer om Grekland än Europas motor Tyskland, berättar finansanalytikern Thomas Pascoe i The Telegraph. Han menar att Frankrike definitivt hör hemma bland de ökända PIIGS-länderna.
"När man jämför graferna för Grekland och Frankrikes skuldprojektioner kan man tro att ekonomerna råkat klippa och klistra in samma bild. Även under de strängast tänkbara sparbetingen pekar trenden mot en statsskuld som växer till 200% av BNP till 2030 för båda länderna".
Även England är illa ute, menar Pascoe, men till skillnad från länderna som är inlåsta i eurosamarbetet finns en nödutväg: devalvering av den egna valutan. Eurogruppen har bara nedskärningar att tillgå, åtgärder som helt saknar politisk förankring i socialisten Hollandes Frankrike.
"För att lösa sina problem måste Frankrike ha en egen valuta igen", skriver Pascoe.
Även finansexperten Peter Benson dömer ut den europeiska valutaunionen, men misstänker att samarbetet istället för att brytas upp kommer att fördjupas och centraliseras bort ytterligare från medlemsländernas demokratiska kontroll.
"Det mesta talar för att Bryssel tar hem spelet. Det lär vi i så fall få ångra i generationer framåt.", skriver han i SvD. "I scenariot där Bryssel tar makten lämnar medlemsländerna över den ekonomiska beslutsrätten till EU, ECB och kanske någon annan konstellation. Detta löser eurokrisen men till priset av att Sydeuropas lågkonjunktur permanentas med massarbetslöshet och industridöd i decennier framåt. Nordeuropa får agera arbetshäst och socialkontor."
Benson menar att snart sagt alla rationella analyser, både demokratiskt och ekonomiskt, talar mot eurons överlevnad. Ett avslutat samarbete skulle visserligen leda till en kortsiktig lågkonjunktur men en normalisering och förbättring på sikt. Problemet är bara att det inte är det allmänna intresset som sätts främst av beslutsfattarna.
"Särintressen är som regel starkt motiverade och metodiska. Allmänintresset är per definition mer diffust och oorganiserat. Euron gynnar ett stort antal särintressen medan en återgång till nationella valutor mest gynnar allmänintresset och då bara på lång sikt", menar Peter Benson och pekar ut banksektorn och internationella lobbygrupper som dem som i verkligheten styr de europeiska folkens öde.
